Den ene är Communications Director, den andre är biskop. Jag ser upp till dem båda. Så mycket att jag inte längre är rädd för att bli flintskallig!onsdag, januari 31, 2007
Mina manliga förebilder
Den ene är Communications Director, den andre är biskop. Jag ser upp till dem båda. Så mycket att jag inte längre är rädd för att bli flintskallig!
Varudeklaration
You scored as Neo orthodox. You are neo-orthodox. You reject the human-centredness and scepticism of liberal theology, but neither do you go to the other extreme and make the Bible the central issue for faith. You believe that Christ is God's most important revelation to humanity, and the Trinity is hugely important in your theology. The Bible is also important because it points us to the revelation of Christ. You are influenced by Karl Barth and P T Forsyth.
What's your theological worldview? created with QuizFarm.com |
Jaha.. ser man på! Inte så Emergent som jag trodde ...
tisdag, januari 30, 2007
En seger för nyfikenheten
I dagarna publicerades "Brand Channel 2006 Reader's Choice Award. 3600 läsare från 100 länder röstade på sajten Brandchannel.com på de märken som påverkat dem mest under det gångna året.Personligen tycker jag det känns lite hoppingivade att både Google och non-profit uppslagsverket Wikipedia återfinns på topp-fem-placeringar.
måndag, januari 29, 2007
Om religion & våld
Det börjar nästan bli en vedertagen sanning att religion leder till splittring och våld. Visserligen är det kanske inte så konstigt då media nästan uteslutande behandlar religion i anslutning till inbördeskrig, kvinnoförtryck, och självmordsbombare.
De som i debatten försöker försvara religionen från att göras till syndabock för dessa företeelser gör det oftast genom att hävda att de verkliga orsakerna bakom "religiöst våld" inte är religion, utan politiska och ekonomiska intressen; att ekonomiska och politiska intressen använder religionen som en täckmantel.
Min nyfunne hjälte William Cavanaugh menar i sin sanslöst intressanta föreläsning ”Does religion cause violence?”, att detta sätt att försvara religionen är högst problematiskt. Åtminstone om man motsätter sig den roll som religionen tilldelats i det moderna samhället; det vill säga undanskuffad och begränsad till att endast syssla med andliga ting i den privata sfären. Innebörden i försvarsargumentet ovan kan ju lätt tolkas som att religion endast har med ”själens frälsning” att göra, och inte har några praktiska eller politiska konsekvenser.
Cavanaugh menar att det är omöjligt att skilja ut religiösa motiv från ekonomiska och politiska motiv. Hur kan man till exempel skilja religion från politik i Islam, när de flesta muslimer inte gör någon sådan distinktion?
Istället visar Cavanaugh på svårigheterna att skilja ut religion från andra ideologier.
“We must conclude that there is no coherent way to isolate “religious” ideologies with a peculiar tendency toward violence from their tamer “secular” counterparts. So-called “secular” ideologies and institutions like nationalism and liberalism can be just as absolutist, divisive, and irrationalas so-called “religion.””
Låter det intressant?
Läs eller lyssna på föreläsningen i sin helhet!
De som i debatten försöker försvara religionen från att göras till syndabock för dessa företeelser gör det oftast genom att hävda att de verkliga orsakerna bakom "religiöst våld" inte är religion, utan politiska och ekonomiska intressen; att ekonomiska och politiska intressen använder religionen som en täckmantel.
Min nyfunne hjälte William Cavanaugh menar i sin sanslöst intressanta föreläsning ”Does religion cause violence?”, att detta sätt att försvara religionen är högst problematiskt. Åtminstone om man motsätter sig den roll som religionen tilldelats i det moderna samhället; det vill säga undanskuffad och begränsad till att endast syssla med andliga ting i den privata sfären. Innebörden i försvarsargumentet ovan kan ju lätt tolkas som att religion endast har med ”själens frälsning” att göra, och inte har några praktiska eller politiska konsekvenser.
Cavanaugh menar att det är omöjligt att skilja ut religiösa motiv från ekonomiska och politiska motiv. Hur kan man till exempel skilja religion från politik i Islam, när de flesta muslimer inte gör någon sådan distinktion?
Istället visar Cavanaugh på svårigheterna att skilja ut religion från andra ideologier.
“We must conclude that there is no coherent way to isolate “religious” ideologies with a peculiar tendency toward violence from their tamer “secular” counterparts. So-called “secular” ideologies and institutions like nationalism and liberalism can be just as absolutist, divisive, and irrationalas so-called “religion.””
Låter det intressant?
Läs eller lyssna på föreläsningen i sin helhet!
tisdag, januari 23, 2007
Politiskt korrekt religionsdialog
Nyfikenheten tog överhanden till sist, så jag masade mig iväg till Stadsbiblioteket för att lyssna in den utlovade debatten på temat ”Religion och fosterlandskärlek”. Panelen bestod av en Imam, en teolog från Svenska Kyrkan, ordföranden från judiska församlingen i Göteborg, samt en kristdemokrat och en folkpartist. Arrangör var det muslimska samfundet Ahmadiyya, varför mötet inleddes med en längre koranrecitation, först på arabiska, sedan på svenska.
Samtliga talare var ombedda att tala på det osannolika ämnet ”Att älska sitt land är en del av tron”. Här trodde jag i min enfald att åtminstone någon av talarna skulle anlägga ett kritiskt perspektiv och exempelvis problematisera förhållandet religion och världslig makt, men nej då. Istället blev det till övervägande del en extremt politiskt korrekt tillställning där världsreligionernas representanter tävlade om att ställa sina religioner till nationalstatens förfogande.
Friktion uppstod endast vid två tillfällen. Först när representanten för Judendomen inledde med att tala om sin kärlek till landet Israel, vilket väckte vissa reaktioner bland den muslimska majoriteten av besökarna, men även när Imamen blev korsförhörd av en nitisk åhörare rörande Islams syn på homosexualitet och jämställdhet mellan könen.
För ett mer stimulerande perspektiv på nationalstaten, läs William Cavanughs essä "Killing for the Telephone Company"
Samtliga talare var ombedda att tala på det osannolika ämnet ”Att älska sitt land är en del av tron”. Här trodde jag i min enfald att åtminstone någon av talarna skulle anlägga ett kritiskt perspektiv och exempelvis problematisera förhållandet religion och världslig makt, men nej då. Istället blev det till övervägande del en extremt politiskt korrekt tillställning där världsreligionernas representanter tävlade om att ställa sina religioner till nationalstatens förfogande.
Friktion uppstod endast vid två tillfällen. Först när representanten för Judendomen inledde med att tala om sin kärlek till landet Israel, vilket väckte vissa reaktioner bland den muslimska majoriteten av besökarna, men även när Imamen blev korsförhörd av en nitisk åhörare rörande Islams syn på homosexualitet och jämställdhet mellan könen.
För ett mer stimulerande perspektiv på nationalstaten, läs William Cavanughs essä "Killing for the Telephone Company"
måndag, januari 22, 2007
Religion och fosterlandskärlek!
I morgon kväll på Göteborgs Stadsbibliotek reflekterar representanter för olika religioner och politiska partier över ämnet religion och fosterlandskärlek!
Det blir säkert fantastiskt intressant, men gissningsvis av fel anledning. Tanken verkar nämligen vara att framhålla hur välvilligt inställda religionerna är till att stödja staten i dess strävan för "frid och harmoni".
Möjligen är det jag som är överkänslig, men stora ord som frid och harmoni gör mig nervös om de inte fylls med innehåll eller sätts i ett specifikt sammanhang. Harmoni för vem? Frid på vilka villkor? Jag är väl tillräckligt postmodern för att befara att dessa storord kommer fyllas med det innehåll som gynnar den världsliga makten för tillfället.
När allt kommer till kritan blev ju faktiskt Jesus dödad just för att upprätthålla frid och harmoni. Romersk sådan.
Det blir säkert fantastiskt intressant, men gissningsvis av fel anledning. Tanken verkar nämligen vara att framhålla hur välvilligt inställda religionerna är till att stödja staten i dess strävan för "frid och harmoni".
Möjligen är det jag som är överkänslig, men stora ord som frid och harmoni gör mig nervös om de inte fylls med innehåll eller sätts i ett specifikt sammanhang. Harmoni för vem? Frid på vilka villkor? Jag är väl tillräckligt postmodern för att befara att dessa storord kommer fyllas med det innehåll som gynnar den världsliga makten för tillfället.
När allt kommer till kritan blev ju faktiskt Jesus dödad just för att upprätthålla frid och harmoni. Romersk sådan.
Dagens Piltz
"Ord kan man alltid säga emot. Det är svårare att finna motargument mot ett övertygande liv."
Anders Piltz ur Signum, 2004 /6
Anders Piltz ur Signum, 2004 /6
söndag, januari 21, 2007
En gång fanns inte det sekulära
Vi gör det utan att tänka. Det är en del av att leva i ett modernt västerländskt samhälle. Vi hoppar mellan olika sfärer och identiteter, så vana att dela upp vår tillvaro.
I sekulärt och sakralt.
Som om verkligheten egentligen såg ut på det viset, som om det inte bara var en teori. Men när religionen skiljs ut från resten av livet privatiseras och subjektifieras den. Frågor om vad som är sant och gott, om vad som är livets mening går samma öde tillmötes.
Så sitter vi där i våra kyrkor och undrar hur vi kan påverka vår värld. Avlövade kristendomens politiska sprängkraft. Tror vi!
Som om alternativen stod mellan att gå med i Amish, eller att uppvakta en minister med en namninsamling.
I sekulärt och sakralt.
Som om verkligheten egentligen såg ut på det viset, som om det inte bara var en teori. Men när religionen skiljs ut från resten av livet privatiseras och subjektifieras den. Frågor om vad som är sant och gott, om vad som är livets mening går samma öde tillmötes.
Så sitter vi där i våra kyrkor och undrar hur vi kan påverka vår värld. Avlövade kristendomens politiska sprängkraft. Tror vi!
Som om alternativen stod mellan att gå med i Amish, eller att uppvakta en minister med en namninsamling.
fredag, januari 19, 2007
Church & Empire
“Christians were viewed with suspicion by the Romans because their loyalty to Christ cut against their loyalty to an imperial project, in other words Christians were not questionable citizens of the Empire simply because the Romans worshiped other Gods, Christians are questionable citizen of any empire or nation-state because their primary loyalty belongs to the body of Christ, the Church.”
- William Cavanaugh (Från föreläsningen "Church and Empire ", Ekklesia Project Conference 2005.
- William Cavanaugh (Från föreläsningen "Church and Empire ", Ekklesia Project Conference 2005.
torsdag, januari 18, 2007
Intervju med N.T Wright
Christianity Today har i sitt senaste nummer en intressant intervju med N.T Wright med anledning av hans bok Simply Christian. I intervjun talar han bland annat om orsakerna till varför gnosticismen fått ett sådant uppsving de senaste åren:
"One of Carl Jung's famous sayings was, "Who looks outside dreams; who looks inside awakens." That's 20th-century Gnosticism. When you get the rise of the modern American empire, the post-Holocaust world and all the anomie of modernity, people are asking, "What is it all about?" Gnosticism seems to many people like a place to find something good about oneself in the face of a hostile world."
Han kontrasterar detta med ett kristet perspektiv:
" ... the great emphasis in the New Testament is that the gospel is not how to escape the world; the gospel is that the crucified and risen Jesus is the Lord of the world. And that his death and Resurrection transform the world, and that transformation can happen to you. You, in turn, can be part of the transforming work. "
Fram för en mer världstillvänd fromhet!
"One of Carl Jung's famous sayings was, "Who looks outside dreams; who looks inside awakens." That's 20th-century Gnosticism. When you get the rise of the modern American empire, the post-Holocaust world and all the anomie of modernity, people are asking, "What is it all about?" Gnosticism seems to many people like a place to find something good about oneself in the face of a hostile world."
Han kontrasterar detta med ett kristet perspektiv:
" ... the great emphasis in the New Testament is that the gospel is not how to escape the world; the gospel is that the crucified and risen Jesus is the Lord of the world. And that his death and Resurrection transform the world, and that transformation can happen to you. You, in turn, can be part of the transforming work. "
Fram för en mer världstillvänd fromhet!
Hur vet vi att vi kan veta?
Skolverkets skrivelse Skolan och den vetenskapliga teorin om evolutionen från 2006-11-22 är intressant läsning. Kanske dock främst på grund av att den ger uttryck för en problematisk syn på vetenskap, eller närmare bestämt på förhållandet mellan vetenskap och tro.
Bland annat slår man fast att ”I skolan skall inte den vetenskapliga grunden ifrågasättas av trosföreställningar”, men redan i nästa mening framhåller man att ”Eleverna har rätt till en saklig och allsidig undervisning”. Man frågar sig hur eleverna någonsin kunna få en allsidig undervisning om Skolverket dikterar att ”Undervisningen i ett ämne får inte ifrågasätta eller misskreditera ämnesinnehållet i ett annat”.
En mening som den föregående innebär ju att man måste hemfalla åt ett dogmatiskt teoribyggande där allt som går emot den vedertagna världsbilden måste tystas. Knappast en god miljö för den nyfikne eleven, för att inte tala om forskaren!
Den som läst det minsta lilla kunskapsteori inser att den vetenskapliga grunden som Skolverket menar inte får ifrågasättas av trosföreställningar, vilar på just trosföreställningar. Trosföreställningar som till exempel att vi kan lita på våra sinnesintryck och tron att universum är rationellt ordnat. All vetenskap börjar med tro!
” We are living in what the sociologists call a “plausibility structure” which simply makes the Christian faith implausible.” – Lesslie Newbigin
Bland annat slår man fast att ”I skolan skall inte den vetenskapliga grunden ifrågasättas av trosföreställningar”, men redan i nästa mening framhåller man att ”Eleverna har rätt till en saklig och allsidig undervisning”. Man frågar sig hur eleverna någonsin kunna få en allsidig undervisning om Skolverket dikterar att ”Undervisningen i ett ämne får inte ifrågasätta eller misskreditera ämnesinnehållet i ett annat”.
En mening som den föregående innebär ju att man måste hemfalla åt ett dogmatiskt teoribyggande där allt som går emot den vedertagna världsbilden måste tystas. Knappast en god miljö för den nyfikne eleven, för att inte tala om forskaren!
Den som läst det minsta lilla kunskapsteori inser att den vetenskapliga grunden som Skolverket menar inte får ifrågasättas av trosföreställningar, vilar på just trosföreställningar. Trosföreställningar som till exempel att vi kan lita på våra sinnesintryck och tron att universum är rationellt ordnat. All vetenskap börjar med tro!
” We are living in what the sociologists call a “plausibility structure” which simply makes the Christian faith implausible.” – Lesslie Newbigin
onsdag, januari 17, 2007
Ur "Varför larmar hedningarna?"
"Gud har liksom fotbollslagen en hejaklack som han helst kunde undvara. Religion har liksom allt mänskligt både en anatomi och en patologi. Men är det en god idé att förbjuda religion, idrott, sex, tändstickor, kortlekar och alkohol därför att alla dessa ting kan ödelägga människors liv?"
- Anders Piltz ur Signum 2006/7
- Anders Piltz ur Signum 2006/7
Jag tror inte på Gud, men …
Det skall bli spännande att se vad Fredrik Lindström, Peter Englund och Caroline Krook har att säga på temat svenskars religiositet i Världens modernaste land ikväll på SVT2, 20.00.
Jag gissar dock att det riktigt intressanta samtalet kommer handla om vårt förhållande, eller rättare sagt vår icke-förhållande, till döden.
Förr bad man Gud om beskydd från en ”bråd död”. Nu däremot betraktas bråd död snarast som en önskedöd, man vill dö snabbt och smärtfritt och helst i sömnen.* Anledningen till varför man inte ville överaskas av döden var gissningsvis att det ansågs viktigt att få tid att förbereda sig för döden; att försona sig med sina fiender och med sin skapare. Kan skillnaden i förhållningsätt till döden ha att göra med vad det är vi fruktar mest?
Döden eller Gud?
* Döden angår oss alla - värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6), s. 23
Jag gissar dock att det riktigt intressanta samtalet kommer handla om vårt förhållande, eller rättare sagt vår icke-förhållande, till döden.
Förr bad man Gud om beskydd från en ”bråd död”. Nu däremot betraktas bråd död snarast som en önskedöd, man vill dö snabbt och smärtfritt och helst i sömnen.* Anledningen till varför man inte ville överaskas av döden var gissningsvis att det ansågs viktigt att få tid att förbereda sig för döden; att försona sig med sina fiender och med sin skapare. Kan skillnaden i förhållningsätt till döden ha att göra med vad det är vi fruktar mest?
Döden eller Gud?
* Döden angår oss alla - värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6), s. 23
tisdag, januari 16, 2007
Evangelium enligt Cohen
Ring the bells that still can ring
forget your perfect offering
There is a crack in everything
that's how the light gets in
- Ur Leonard Cohens Anthem
forget your perfect offering
There is a crack in everything
that's how the light gets in
- Ur Leonard Cohens Anthem
Samtid vs. Framtid
Jag läser i Dagen om att cisterciensermunkar från hela Europa getts nyttjanderätt till Nydala herrgård, 478 år efter att det gamla klostret på orten stängdes. När reformationen kom till Sverige på 1500-talet upplöstes ju alla kloster, och ända fram till 1950-talet var det inte heller tillåtet att starta några nya.
De senaste åren har dock en ny klosterrörelse börjat växa fram, den så kallade New Monasticism. Denna rörelses popularitet har sannolikt att göra med vad många upplever som svårigheter för kyrkan att utgöra motkultur till det omgivande samhället med dess värderingar. I en tid då många kristna frågar sig hur man lever liv i den korsfästes anda, mitt i en urban kultur präglad av individualism och konsumism, är det kanske inte så konstigt om blickarna åter vänts mot klostren. Om kyrkan inte är satt att återspegla samtiden, utan framtiden, krävs det en återupplivning av de praktiker och värderingar som förmår kristna att stå emot den pågående assimileringen till den omgivande kulturen.
Kanske kan bröderna i Nydala hjälpa oss med detta.
För en mer ingående artikel om den nya klosterrörelsen se Bengt Rasmussons blogginlägg på re:tro här.
De senaste åren har dock en ny klosterrörelse börjat växa fram, den så kallade New Monasticism. Denna rörelses popularitet har sannolikt att göra med vad många upplever som svårigheter för kyrkan att utgöra motkultur till det omgivande samhället med dess värderingar. I en tid då många kristna frågar sig hur man lever liv i den korsfästes anda, mitt i en urban kultur präglad av individualism och konsumism, är det kanske inte så konstigt om blickarna åter vänts mot klostren. Om kyrkan inte är satt att återspegla samtiden, utan framtiden, krävs det en återupplivning av de praktiker och värderingar som förmår kristna att stå emot den pågående assimileringen till den omgivande kulturen.
Kanske kan bröderna i Nydala hjälpa oss med detta.
För en mer ingående artikel om den nya klosterrörelsen se Bengt Rasmussons blogginlägg på re:tro här.
måndag, januari 15, 2007
Prof. John Stackhouse’s Weblog
För den som är intressead av relationen mellan tro och samhälle finns nu ännu en blogg att tillgå.
John Stackhouse från mitt älskade Regent College skriver numera regelbundet på detta ämne här.
John Stackhouse från mitt älskade Regent College skriver numera regelbundet på detta ämne här.
fredag, januari 05, 2007
Children of men
Ända sedan Bladerunner har jag varit en sucker för dystopiska framtidsskildringar. Jag går därför just nu i väntans tider på att Alfonso Cuaróns Children of men skall ha premiär.
"The year is 2027, and women can no longer give birth. The youngest inhabitant of the planet has just died at the age of 18, and all hope for humanity has been lost. As civilization descends into chaos, a dying world finds one last chance for survival in the form of a woman who has become inexplicably pregnant. ..."
Det låter väl lovande, ... som film alltså. Det är ju otroligt intressant att fundera över följderna av ovanstående. Alltså, inte det uppenbara faktum att mänskligheten skulle dö ut, utan vilka de sociologiska, politiska, ekonomiska konsekvenserna skulle bli på kort sikt om inga nya barn föddes? Om alla visste att mänsklighetens tid på jorden var utmätt.
Filmen, som baserar sig på en roman med samma namn av P.D James, har onekligen paralleller till den kristna berättelsen; en ung flicka blir genom sin till synes oförklarliga gravidited bärare av mänsklighetens hopp, och så vidare.
"Since women stopped having babies, what is there left to hope for?", frågar en av filmens karaktärer i trailern. Detta förstärks av filmens undertitiel "No children, No future, No hope".
Men ur ett kristet perspektiv står mänsklighetens hopp knappast till våra barn. Nedan följer ett utdrag ur en hoppingivvande föreläsning av Stanley Hauerwas som belyser just detta:
“To suggest that hope in afterlife is a way to deal with death is about as stupid as suggesting that we ought to have children because they are hope in our future. I can’t believe that a people as sinful as Christians can think that they ought to have children because they will be less sinful than we are. Rather we are able to have children because our hope is in God, which gives us the confidence in a world as dark as ours to have children. Children are not our hope but they certainly are a sign that Christians are embedded in hopeful practices. “
I väntan på filmen kan man lyssna in föreläsningen i sin helhet.
"The year is 2027, and women can no longer give birth. The youngest inhabitant of the planet has just died at the age of 18, and all hope for humanity has been lost. As civilization descends into chaos, a dying world finds one last chance for survival in the form of a woman who has become inexplicably pregnant. ..."
Det låter väl lovande, ... som film alltså. Det är ju otroligt intressant att fundera över följderna av ovanstående. Alltså, inte det uppenbara faktum att mänskligheten skulle dö ut, utan vilka de sociologiska, politiska, ekonomiska konsekvenserna skulle bli på kort sikt om inga nya barn föddes? Om alla visste att mänsklighetens tid på jorden var utmätt.
Filmen, som baserar sig på en roman med samma namn av P.D James, har onekligen paralleller till den kristna berättelsen; en ung flicka blir genom sin till synes oförklarliga gravidited bärare av mänsklighetens hopp, och så vidare.
"Since women stopped having babies, what is there left to hope for?", frågar en av filmens karaktärer i trailern. Detta förstärks av filmens undertitiel "No children, No future, No hope".
Men ur ett kristet perspektiv står mänsklighetens hopp knappast till våra barn. Nedan följer ett utdrag ur en hoppingivvande föreläsning av Stanley Hauerwas som belyser just detta:
“To suggest that hope in afterlife is a way to deal with death is about as stupid as suggesting that we ought to have children because they are hope in our future. I can’t believe that a people as sinful as Christians can think that they ought to have children because they will be less sinful than we are. Rather we are able to have children because our hope is in God, which gives us the confidence in a world as dark as ours to have children. Children are not our hope but they certainly are a sign that Christians are embedded in hopeful practices. “
I väntan på filmen kan man lyssna in föreläsningen i sin helhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)