Det är otroligt tröttsamt när företrädare för svensk kristenhet ideligen beklagar sig över att Sverige är ett så sekulariserat land. Därför är det extra roligt att läsa att tidningen Trots Allts chefredaktör Magnus Sundell i en intervju i DN förklarar varför han tycker det är bra att Sverige är världens mest sekulariserade land:
”Vi har frigjort oss så mycket från religionen att vi kan ha distans till den, rycka lite på axlarna åt den. Den har inte längre någon makt över oss och vårt samhälle. Och kombinationen religion och makt är aldrig bra. Man skulle kunna säga att vi har gått varvet runt när vi talar om kristendom i dag. Nu har nyfikenheten på religionens verkliga innehåll vaknat igen, nu när man har lyckats göra sig av med kyrkans tolkningsföreträde.”
Läs hela DN-artikeln som egentligen handlar om något så märkligt som kristen musik.
tisdag, februari 20, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Ja, fantastiskt bra! Jag fascinerades också enormt av artikeln och Magnus citat och skrev en bloggpost om det:
http://karlsten.blogspot.com/2007/02/den-kristna-frikyrkoscenen-r.html
gopsel som idrott är faktiskt sant på mer än ett sätt... På Solid Gospels ("Vi är bäst. Så enkelt är det." är vårt motto/självbild) rep ikväll skulle vi lära oss den här koreografin:
http://www.youtube.com/watch?v=jA2lwHQXYKo
Ingen lek! Men alltså, vad gör man om man nu råkar älska musik i den afroamerikanska traditionen? Måste man sluta med det och börja med apdålig vitmansrock bara för att isolation years ska bli glada?
Emanuel:
Ja, visst är Sundells citat om att problemet med den kristna musiken är att man inte får sjunga om hur livet är utan hur det borde vara helt fantastiskt! Läste ditt inlägg med intresse!
Olov: Det är ju inga vanliga gospelsteg ni håller på med. Som medlem i Solid måste det även ställas grymt höga krav på koordinationsförmågan :)
Olov:
What?!
Om detta "vi är bäst så enkelt är det" verkligen är sant kommer jag aldrig mer gå på en Solid-konsert.
Jag orkar inte en enda vamp med ännu en trött "vi har hittat hem/jag har kommit fram/jag har funnit svaret/här innanför är allt glasklart"-text.
Så konstigt att Solid som sjunger så bra gospel måste sälja sig till sunkiga förtegsfester och sjunga kladdiga covers klockan 2 på natten medan dyngraka mellanchefer äntligen får hångla upp receptionister och vd-assistenter. Haleluja.
Ja, just ja ... ni är ju doakör på Bingolotto också. Shit va kreddigt.
Marty:
Nej, det är såklart inte sant (Vilket iofs inte utesluter att du aldrig mer kommer att gå på solid-konsert, om du inte blir dyngrak mellanchef vill säga). En dag ska även jag lära sig att ironi inte går fram jättebra i skrift, men den dagen var uppenbarligen inte i tisdags...
Min grej var mer hur man gör om man älskar gospel men har assvårt för musik som poängräkning-grejen (men märker att vare sig man själv eller ens kör är helt immuna mot den). fast jag kan verkligen förstå om det inte gick fram så bra. Jag känner mig hur som helst inte så lockad av det sundellska alternativet (aka vitmansrocken).
Olov
PS: Apropå artikeln: det finns nog ingenstans där musik är mer idrott än i amerikansk contemporary gospel. "Synkoprally" känns som en sällsynt befogad term. and I love them for it.
PS 2: Alltså jag bevakar inte josefs blogg på solids uppdrag eller så. Om du forfarande stör dig på mig så är det bara mitt fel och inget du bör lasta kören för.
Ds
Jo, precis. Det är ju roligare att tjäna pengar än att berätta om Jesus.
För övrigt undrar jag hur en kör med en gång så högtidliga missionsambitioner kan transformeras till billig lördagsunderhållning på reklamtv?
Vilken konstig vändning de här kommentarerna tog! Okej, nu tog du mitt senaste inlägg som att vi hellre spelar feta företagsgig än gratis på, tja, nivå eller nåt. Så är det inte: kompet får kanske ett honorar, kören får det definitivt inte, så vi har ur det perspektivet ett begränsat intresse av att prostituera oss.
För mig personligen är poängen med solid iofs inte att evangelisera i första hand. Jag bryr mig inte så mycket om vi aldrig spelar ute. För mig är grejen mer att jag får gå och lovsjunga Gud en gång i veckan, med folk som jag tycker om och musik som jag älskar.
Därmed inte sagt att den där ambitionen att kommunicera tron inte skulle finnas kvar. Nu var jag i tunisien (med en mycket högtidlig ambition, kan jag försäkra) senast vi spelade på bingolotto, men som jag förstod det så såg man till att sjunga båda tipp tapp och jesus is the reason. Fast jag var ju som sagt inte med.
Du verkar själv vara hyfsat insatt i körens göranden och låtanden. Vi kanske skulle ses och prata IRL istället? Jag vore grymt intresserad, jag funderar över samma grejer nämligen.
Låter som det kunde bli ett intressant samtal! Jag förmedlar gärna kontakten.
/YY:s läsarombudsman
Skicka en kommentar