Är Sverigedemokraterna de nya Kristdemokraterna? Detta frågade sig SVT:s livsåskådningsprogram Existens igår kväll med anledning av att Sverigedemokraterna säger sig värna kristna värderingar. På frågan om vad kristna värderingar innebär sakpolitiskt för Sverigedemokraterna svarade man: Att värna familjen!
När kristna gör en fetisch av familjen vet man att de är snett ute. Det finns nämligen ingen kristen teologisk grund för antagandet att familjen skulle uppbära någon särskild ställning. Kristendomen är ju egentligen en apokalyptisk sekt som sprids genom vittnesbörd och omvändelse, inte genom reproduktion. Man kan alltså leva hela sitt liv som singel, och leva ett fullgott kristet liv.
Att det sedan finns goda politiska skäl för att värna famljlen som en viktig gemenskap i samhället är en annan sak.
onsdag, februari 28, 2007
Vem är min mor? Vilka är mina bröder?
torsdag, februari 22, 2007
Gnosticism für alle!
Just när man trodde att framgångsteologins cyniska röst hade tystnat, då återuppstår den som eftermiddags-tv. Denna gång är det underhållningsindustrins mäktigaste kvinna som orkestrerar evangelisationen av självförverkligandets budskap till varenda hemmafru i Nordamerika. Genom en trailer som tycks vara producerad av samma bolag som gjorde Da Vinci-koden berättas historien om hur den sanna nyckeln till framgång har gömts och förtryckts av mäktiga institutioner (läs kyrkan). Men, Oprah, denna ljusets apostel, står nu beredd att avslöja konspirationen och ge oss den oförvanskade Sanningen för bara $ 4.95.
Oprah’s senaste satsning; The Secret lovar ett bättre och mer framgångsrikt liv för oss alla! En tillvaro präglad av lycka, hälsa och framgång, eller som speakern I trailern säger: You can Have, Do, or Be, anything you want! Allt som verkar behövas är viljekraft och positivt tänkande.
Jag kommer att tänka på en passage ur Ralph C. Woods essä om P.D James bioaktuella The Children Of Men (som jag tidigare skrivit om här):
”Far more successful is a God-huckster from Alabama named Rosie McClure. She thrives as a televangelist because, as Faron cynically puts it, salvation is "a commodity which is always in demand and which costs [her] nothing to supply." The Reverend Ms. McClure preaches a crossless, Christless, evil-denying gospel whose theme tune is the Beatles' song, "All You Need Is Love." Her congregations sing "cheerful choruses"; they also "laugh, cry, [and] fling their arms like demented marionettes." Rosie the gospeller does not proclaim one Lord and one faith and one baptism, but rather one Love. "No one need feel deprived of a love object," she announces. "It needn't be a human being; it can be an animal-a cat, a dog; it can be a garden; it can be a flower; it can be a tree. The whole natural world is one, linked by love, upheld by love, redeemed by love." To this litany of all-sufficient love, the unbelieving Faron makes his withering response: "One would suppose that Rosie had never seen a cat with a mouse."
John Stackhouse har mer ingående kommenterat The Secret’s teologiska problematik på sin blogg. Hans brännade kritik av Oprah's evengelium sammanfattas kanske bäst av en fråga:
Hur predikar man Oprah’s evangelium till prostituerade missbrukare i slummen? eller Vad har The Secret att säga till de fattiga och utslagna på samhällets botten? Tänk positivt!?!
Den skarpaste udden är i Stackhouse inlägg dock riktad mot kristenheten:
”But lots of people embrace The Secret, I daresay, because they want hope, and power for living, and freedom from the past, and forgiveness–and where else can they get that?
Where else, indeed? “
Se där, något att funder över så här i inledningen av fastan.
Oprah’s senaste satsning; The Secret lovar ett bättre och mer framgångsrikt liv för oss alla! En tillvaro präglad av lycka, hälsa och framgång, eller som speakern I trailern säger: You can Have, Do, or Be, anything you want! Allt som verkar behövas är viljekraft och positivt tänkande.
Jag kommer att tänka på en passage ur Ralph C. Woods essä om P.D James bioaktuella The Children Of Men (som jag tidigare skrivit om här):
”Far more successful is a God-huckster from Alabama named Rosie McClure. She thrives as a televangelist because, as Faron cynically puts it, salvation is "a commodity which is always in demand and which costs [her] nothing to supply." The Reverend Ms. McClure preaches a crossless, Christless, evil-denying gospel whose theme tune is the Beatles' song, "All You Need Is Love." Her congregations sing "cheerful choruses"; they also "laugh, cry, [and] fling their arms like demented marionettes." Rosie the gospeller does not proclaim one Lord and one faith and one baptism, but rather one Love. "No one need feel deprived of a love object," she announces. "It needn't be a human being; it can be an animal-a cat, a dog; it can be a garden; it can be a flower; it can be a tree. The whole natural world is one, linked by love, upheld by love, redeemed by love." To this litany of all-sufficient love, the unbelieving Faron makes his withering response: "One would suppose that Rosie had never seen a cat with a mouse."
John Stackhouse har mer ingående kommenterat The Secret’s teologiska problematik på sin blogg. Hans brännade kritik av Oprah's evengelium sammanfattas kanske bäst av en fråga:
Hur predikar man Oprah’s evangelium till prostituerade missbrukare i slummen? eller Vad har The Secret att säga till de fattiga och utslagna på samhällets botten? Tänk positivt!?!
Den skarpaste udden är i Stackhouse inlägg dock riktad mot kristenheten:
”But lots of people embrace The Secret, I daresay, because they want hope, and power for living, and freedom from the past, and forgiveness–and where else can they get that?
Where else, indeed? “
Se där, något att funder över så här i inledningen av fastan.
tisdag, februari 20, 2007
Gospelångest
Det är otroligt tröttsamt när företrädare för svensk kristenhet ideligen beklagar sig över att Sverige är ett så sekulariserat land. Därför är det extra roligt att läsa att tidningen Trots Allts chefredaktör Magnus Sundell i en intervju i DN förklarar varför han tycker det är bra att Sverige är världens mest sekulariserade land:
”Vi har frigjort oss så mycket från religionen att vi kan ha distans till den, rycka lite på axlarna åt den. Den har inte längre någon makt över oss och vårt samhälle. Och kombinationen religion och makt är aldrig bra. Man skulle kunna säga att vi har gått varvet runt när vi talar om kristendom i dag. Nu har nyfikenheten på religionens verkliga innehåll vaknat igen, nu när man har lyckats göra sig av med kyrkans tolkningsföreträde.”
Läs hela DN-artikeln som egentligen handlar om något så märkligt som kristen musik.
”Vi har frigjort oss så mycket från religionen att vi kan ha distans till den, rycka lite på axlarna åt den. Den har inte längre någon makt över oss och vårt samhälle. Och kombinationen religion och makt är aldrig bra. Man skulle kunna säga att vi har gått varvet runt när vi talar om kristendom i dag. Nu har nyfikenheten på religionens verkliga innehåll vaknat igen, nu när man har lyckats göra sig av med kyrkans tolkningsföreträde.”
Läs hela DN-artikeln som egentligen handlar om något så märkligt som kristen musik.
Om romantik
Via Therese Bohmans blogg hittade jag ett fantastiskt utdrag ur en intervju med Johan Kinde som Per Hagman gjorde i slutet av 90-talet.
PH: - Att vara den enkla pojken från landet som kommer till storstaden med drömmar om glamour och som uttrycker den här längtan med stora och romantiska gester har ju aldrig setts med riktigt nådiga ögon.
JK: – Det där har ju alltid varit ett märkligt missförstånd. Jag menar, det är ju knappast rika playboys som gör de bästa glamourplattorna. Precis som fördomen gjorde gällande att synt- och new romanticbanden skulle varit några sorts övre medelklassbarn, när den scenen i själva verket på många sätt var mer arbetarklass än punken. Men rent generellt är det väl så att det krävs en avsaknad av något för att kunna känna en längtan efter det och romantisera det.
PH: - Att vara den enkla pojken från landet som kommer till storstaden med drömmar om glamour och som uttrycker den här längtan med stora och romantiska gester har ju aldrig setts med riktigt nådiga ögon.
JK: – Det där har ju alltid varit ett märkligt missförstånd. Jag menar, det är ju knappast rika playboys som gör de bästa glamourplattorna. Precis som fördomen gjorde gällande att synt- och new romanticbanden skulle varit några sorts övre medelklassbarn, när den scenen i själva verket på många sätt var mer arbetarklass än punken. Men rent generellt är det väl så att det krävs en avsaknad av något för att kunna känna en längtan efter det och romantisera det.
Doktor Målle
Visste ni att den numera riksbekante … eh … sångaren Målle Lindberg utnämnts till hedersdoktor i Andlig sång.
I alla fall om man får tro Målles egen websida:
"Den 14 december 2002 blev Målle Lindberg utnämnd till hedersdoktor i kristen musik av Life Christian University i Florida !"
Tråkigt nog så verkar universitet i fråga ha problem med sin websida.
I alla fall om man får tro Målles egen websida:
"Den 14 december 2002 blev Målle Lindberg utnämnd till hedersdoktor i kristen musik av Life Christian University i Florida !"
Tråkigt nog så verkar universitet i fråga ha problem med sin websida.
måndag, februari 19, 2007
Lyssningstips!
Vad gör man en gråkall dag på väg till jobbet?
Jo, man lyssnar ju såklart på en föreläsning av N.T Wright, eller varför inte Miroslav Volf! Det finns nämligen riktigt mycket god teologi i mp3-format att fylla podden med. Nedan följer några tips på sidor där man kan prenumerera på podcasts eller bara ladda ner vad som faller en i smaken.
Jo, man lyssnar ju såklart på en föreläsning av N.T Wright, eller varför inte Miroslav Volf! Det finns nämligen riktigt mycket god teologi i mp3-format att fylla podden med. Nedan följer några tips på sidor där man kan prenumerera på podcasts eller bara ladda ner vad som faller en i smaken.
Tips på andra bra sajter för detta ändamål mottages tacksamt!
fredag, februari 16, 2007
Bra sagt ...
"Föreställningen om att männsikan inte duger har blivit en lönsam affärsidé, en förutsättning för kommersiella upplevelseprodukter"
Ur: Sonjas godhet av Owe Wikström
Ur: Sonjas godhet av Owe Wikström
Tomas Andersson Wij
Få kan som TAW skildra svensk samtid och småstadsångest. För er som mot förmodan skulle ha missat honom släpps hans samlingsplatta ”En introduktion till...” den 28 februari (Tipstack till Jullan!).
Man måste älska strofer som dessa:
"Jag reser mellan mellanstora mellansvenska städer
i mellanrummen mellan nu och då
mellan fädernas fabriker som gett upp och inkarnerats
till konferenshotell för mellanchefer från Borås"
Ur: Mellanstora mellansvenska städer
"Längs väggen i en stänkfärgskorridor drog ledan sina blyertssträck i nio år"
Ur: ...Och En Som Vandrar
Man måste älska strofer som dessa:
"Jag reser mellan mellanstora mellansvenska städer
i mellanrummen mellan nu och då
mellan fädernas fabriker som gett upp och inkarnerats
till konferenshotell för mellanchefer från Borås"
Ur: Mellanstora mellansvenska städer
"Längs väggen i en stänkfärgskorridor drog ledan sina blyertssträck i nio år"
Ur: ...Och En Som Vandrar
Om klyftan mellan söndag och resten av veckan
I en intervju med teologen William Cavanaugh, svarar han så här på frågan om vad som kännetecknar hans tänkande:
"What I’m trying to do is make connections between Sunday on the one hand and Monday through Friday on the other. In other words, to make connections between Church life—especially the Eucharist—and everyday life. I want to bridge the gap that shouldn’t be there but is."
Dit borde all teologi sträva!
"What I’m trying to do is make connections between Sunday on the one hand and Monday through Friday on the other. In other words, to make connections between Church life—especially the Eucharist—and everyday life. I want to bridge the gap that shouldn’t be there but is."
Dit borde all teologi sträva!
onsdag, februari 07, 2007
Bra sagt ...
Den som har något riktigt viktigt att säga kan sänka rösten. Det gäller också det kristna vittnesbördet.
- Tomas Sjödin
- Tomas Sjödin
måndag, februari 05, 2007
Gör det bättre själv då!
Tycker du att den politiska rapporteringen från Mellanöstern är onyanserad?
När du romantiska utrikeskorrespondent-drömmar?
Gillar du dataspel?
I så fall bör du kolla in danska Seriousgames Global Conflicts: Palestine.
Tipstack till David!
När du romantiska utrikeskorrespondent-drömmar?
Gillar du dataspel?
I så fall bör du kolla in danska Seriousgames Global Conflicts: Palestine.
Tipstack till David!
söndag, februari 04, 2007
Heaven - not the end of the world!
Jag har snöat in på den anglikanske biskopen N.T Wright (Yes, han som ser ut som Toby Ziegler).
Jag älskar hur han sticker hål på föreställningen om att poängen med kristen tro skulle vara att "få komma till himlen när man dör". Allt för ofta har kristen tro reducerat "vårt jordiska liv" till en transportsträcka; en världsfrånvänd väntan på att det "riktiga livet i himlen" skall börja. Detta tänkande, som ofta motiverats med att ”jorden ju ändå skall förgås”, får dock konsekvenser för hur man ser på skapelsen, på betydelsen av våra handlingar här och nu, och så vidare.
Mot detta synsätt ställer N.T Wright bibelns tal om den nya skapelsen; att Gud en dag skall göra allting nytt och befria skapelsen från sitt slaveri.
“A religion that forgets about new creation may feel some sympathy for the battered and bedraggled figure in the ditch, but its message to him will always be that though we can help him a bit, ultimately it doesn’t matter because the main thing is to escape this wicked world altogether. And that represents a tragic diminishing and distortion of what Christian faith is all about.”
Bibelns sista bok slutar inte med att de frälstas skara får åka till himmelen, utan med att det nya Jerusalem kommer ner från himmelen till jorden; med att himmel och jorden bli ett.
“Heaven is important, but it’s not the end of the world; God will make new heavens and new earth, and give us new bodies to live and work and take delight in his new creation. And the ‘good news’ of the Christian gospel is that this new world, this new creation, has already begun: it began when Jesus of Nazareth rose from the dead on Easter morning, having faced and beaten the double enemy, sin and death, that has corrupted and defaced God’s lovely creation.”
Bönen Fader vår får liksom en annan innebörd med detta perspektiv: Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Läs The Road to New Creation av N.T Wright
Jag älskar hur han sticker hål på föreställningen om att poängen med kristen tro skulle vara att "få komma till himlen när man dör". Allt för ofta har kristen tro reducerat "vårt jordiska liv" till en transportsträcka; en världsfrånvänd väntan på att det "riktiga livet i himlen" skall börja. Detta tänkande, som ofta motiverats med att ”jorden ju ändå skall förgås”, får dock konsekvenser för hur man ser på skapelsen, på betydelsen av våra handlingar här och nu, och så vidare.
Mot detta synsätt ställer N.T Wright bibelns tal om den nya skapelsen; att Gud en dag skall göra allting nytt och befria skapelsen från sitt slaveri.
“A religion that forgets about new creation may feel some sympathy for the battered and bedraggled figure in the ditch, but its message to him will always be that though we can help him a bit, ultimately it doesn’t matter because the main thing is to escape this wicked world altogether. And that represents a tragic diminishing and distortion of what Christian faith is all about.”
Bibelns sista bok slutar inte med att de frälstas skara får åka till himmelen, utan med att det nya Jerusalem kommer ner från himmelen till jorden; med att himmel och jorden bli ett.
“Heaven is important, but it’s not the end of the world; God will make new heavens and new earth, and give us new bodies to live and work and take delight in his new creation. And the ‘good news’ of the Christian gospel is that this new world, this new creation, has already begun: it began when Jesus of Nazareth rose from the dead on Easter morning, having faced and beaten the double enemy, sin and death, that has corrupted and defaced God’s lovely creation.”
Bönen Fader vår får liksom en annan innebörd med detta perspektiv: Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Läs The Road to New Creation av N.T Wright
Folkkyrkoromantik
"But why should a dumping of snow shut down Sunday worship across the city? Because people overwhelmingly drive to church. A Sunday Snow Day is a tangible confirmation of the loss of the parish in the North American church. Sunday is yet another "commuting" day because the automobility of religious communities merely mimicks the automobility of the culture in general--with this exception: if this was a Monday, more folks would have braved the roads for work than for worship."
James K. Smith längtar tillbaka till tiden då kyrkan hade mer av en lokal förankring; då folk gick till kyrkan på den ort där de bodde .
James K. Smith längtar tillbaka till tiden då kyrkan hade mer av en lokal förankring; då folk gick till kyrkan på den ort där de bodde .
torsdag, februari 01, 2007
And now for something completely different ...
DN rapporterar om ovanliga husdjur:
"Elektrikern kom inte in i lägenheten. Då kikade han in genom brevlådan och fick syn på två fullvuxna svanar. En stund senare kunde polisen beslagta elva svanar i lägenheten på Kungsholmen.
(...)
- Att lyckas bära hem de här elva svanarna utan att någon noterat något, det är skickligt får man säga. Den som försökt hålla en fullvuxen svan vet hur svårt det är. Bara att komma nära dem är nog så besvärligt. Så det verkar som om hon haft bra hand med dem, säger polisens presstalesman Björn Engström."
Jag kan inte sluta skratta!
"Elektrikern kom inte in i lägenheten. Då kikade han in genom brevlådan och fick syn på två fullvuxna svanar. En stund senare kunde polisen beslagta elva svanar i lägenheten på Kungsholmen.
(...)
- Att lyckas bära hem de här elva svanarna utan att någon noterat något, det är skickligt får man säga. Den som försökt hålla en fullvuxen svan vet hur svårt det är. Bara att komma nära dem är nog så besvärligt. Så det verkar som om hon haft bra hand med dem, säger polisens presstalesman Björn Engström."
Jag kan inte sluta skratta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)