måndag, september 01, 2008

Claphaminstitutet och konservatismen


Under rubriken Etikens jordskred ojjar sig idag den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet i ännu en artikel över omoralen i Sverige; folk skiljer sig för ofta, folk önskar gifta sig med folk av fel kön, folk har för mycket oansvarigt sex, och så vidare.

Enligt Claphaminstitutets direktor, Tuve Skånberg, är tankesmedjan ett redskap för att placera den kristna tron och de kristna värderingarna mitt i det offentliga rummet. Mot bakgrund av hur denna ansats förhåller sig till vad Claphaminstitutet hittills publicerat, ställer jag mig tveksam till deras verksamhet.

Jag är självklart villig att instämma i kritiken mot den liberala ordning som fått kristendomen att underordna sig distinktioner som exempelvis privat vs. offentligt (även om det bör betonas att denna underordning i stora delar varit frivillig). Jag är därför sympatiskt inställd till ansatsen att göra kyrkan mer aktiv i det offentliga samtalet. Jag är dock djupt kritisk till vad jag uppfattar som en tendens till att särskilja ”kristna värderingar” från kristen tro.

Vad gäller ansatsen att placera den kristna tron i det offentliga rummet, så kan jag inte se att man ens försökt (prova till exempel att söka på Kristus eller Jesus på institutets blogg).
Vad gäller ansatsen att verka för kristna värderingarna i det offentliga rummet, så menar jag att Claphaminstitutets tolkning av "kristna värderingar" är i det närmste omöjlig att särskilja från konservatism.

Eller ännu mer spetsigt : Var i Claphaminstitutets artikelflod återfinns det genuint kristna? Jag menar, vilket av Claphaminstitutets debattinlägg skulle inte kunna ha signerats av valfri konservativ politisk sammanlutning? Var finns till exempel artiklarna om gömda flyktingars rätt till sjukvård, eller rätten till anhöriginvandring? Istället skriver man nästan enbart om vikten av att minska antalet skilsmässor och att motverka könsneutrala äktenskap.

Vad gäller skilsmässor så borde man kanske börja med att motverka skilsmässor i de egna församlingarna (och inte ens då tror jag inte att debattartiklar är rätt metod), och vad gäller könsneutrala äktenskap har jag svårt att se varför kristna skulle hetsa upp sig över att staten skulle sanktionera könsneutrala äktenskap (så länge staten inte försökte tvinga kyrkan att göra detsamma).

Det är obalansen i artikelutbudet som stör mig. För är det inte just på den, för det politiska etablissemanget så besynnerliga, blandning av höger- och vänsterfrågor som det kristna samhällsengagemanget känns igen. I linje med detta tror jag att den som försöker ta Jesus ord på allvar sannolikt stundtals kommer att uppfattas som konservativ och ibland som socialist. Claphaminstitutet avslöjar sig genom att aldrig riskera att uppfattas som det senare. Därmed blir Claphaminstitutet ännu ett exempel på att kristna värderingar skilda från Kristus stelnar till värdekonservatism.

Bilden ovan är Claphaminstitutets så kallade ”tag cloud”. En funktion som genom att ställa storleken på ämnesrubrikerna i relation till dess frekvens på bloggen ger läsaren en hint om vad som ligger Claphaminstitutets artikelförfattare närmast om hjärtat.
Jag önskar att Claphaminstitutets ”tag-cloud” skulle kompletteras med följande ämnen: Nåd, Barmhärtighet, Omsorg om den svage, Jesus.

---
Publicerad i Dagen 9/9.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Nice! Bra post, jag är helt med. Vore intressant att höra hur denna falang får in kristna värderingar som Jesus ve över rikedomen, talet om fiendekärlek, visionen om tjänande istället för regerande eller tanken på Jesus som (ensam) Ledare/kyrios i sin agenda...
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

Josef Bengtson sa...

Tack för respons! Surt att man inte kan kommentera på Claphams blogg. Såg dock att du tog upp frågan om rikedom på Swärds blogg. Nicely done!

Peace!

Anonym sa...

Stavar de skilsmässor skiljsmässor? Det är ju kulturskymning om något..

Anonym sa...

Bra skrivet!

Julia sa...

Detta institut ska nog undersökas närmare vilket antas ända sedan starten. Precis som jag sa igår så undrar jag vad "fellows" till Clapham innebär. Vad är det man skriver under på att man vill när man får den "statusen". Bland annat detta tar jag på mig att luska kring :)
(Svaret du fått på Swärds blogg skapar bara fler frågor och det är som sagt frustrerande att man inte kan skriva på deras sida som för övrigt inte ger knappt någon information)

Josef Bengtson sa...

Julia: Clapham tycks i skrivande stund ha öppnat upp för kommentarer. Så nu kan man ställa sin fråga direkt till en Fellow :)

Julia sa...

I see. Lite kul då att det fortfarande står på sidan att kommentarer inte är tillåtna.

Josef Bengtson sa...

Sorry, det går fortfarande inte att kommentera artiklarna :(

Gärningsmannen sa...

Måhända är Claphaminstitutet det närmsta kristen höger som finns i svensk politik. "Äntligen", kan måhända någon ivrig vänsteranhängare tänka innan vederbörande besinnar sig.

Anonym sa...

Instämmer! Det är ett märkligt perspektiv de har, snubbarna på Clapham (och för övrigt inte så få kristdemokrater): återstår det så mycket av det kristna om man tar bort sådana ingredienser som Jesus, omvändelse, mission och efterföljelse?

Anonym sa...

Hej! Roligt med respons tycker jag, en av Claphams grundare. Se inlägg på min blogg, där det också går att kommentera:
http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/8201.aspx

mvh Bengt Malmgren