tisdag, november 25, 2008

Mellandagar för unga teologer

Johanneskyrkan i Linköping arrangerar den 8-9 januari Mellandagar för unga teologer. Och ja, Miroslav Volf kommer dit ... bara en sån sak. Jag ser även fram emot Lovisa Bergdahls föreläsning: Bortom förståelse och erkännande: Om de religiösas envisa vägran att försvinna och demokratins ansvar.

I en intervju i Bildas tidning ger hon en hint om vad som komma skall:

"I den liberala modellen är toleransen svaret. Genom utbildning kan vi lära oss förstå den andre och ju mer vi vet om varandra ju mer toleranta tror vi att vi blir. Problemet med denna modell är att den inte verkar fungera. Ofta handlar det ju inte om att vi inte förstår varandra, utan att vi ogillar det vi förstår. Liberalismen handlar alltid om hur mycket olikheter som kan tolereras och var vi ska dra gränserna."
(...)
"Jag vill se ett demokratiskt samhälle där den religiösa människan får delta med allt hon är och har! För att komma någon vart åt det hållet kan man exempelvis se religiös tillhörighet som en fråga om kärlek, vilket jag försöker göra. I en demokrati älskar man olika saker och skapar utifrån det olika livsvärldar, då uppstår krockar. Men om vi slutar att kräva att den andre ska leva upp till mitt sätt att vara och istället låter henne få företräde – hur skulle samhället se ut då?"

Vi ses i Linköping!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bergdahl? Spännande. Låter lite charles taylors erkännande över det hela. Har du läst victoria farelds Att vara utom sig inom sig? Hon försöker visst utveckla en "vidkännandets" demokrati som vill gå längre än erkännandet... / Peter

Josef Bengtson sa...

Nix, inte läst Fareld. Men tack för tipset! Efter att ha läst denna (http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article2905882.ab?service=print), förstår jag vad du menar med anknytningspunkterna mellan Bergdahl och Fareld. Det där om att "jaget måste förlora sig för att kunna finna sig själv på nytt" är vad jag förstår samma tema som Bergdahl använder sig av i sin demokratisyn. Dettta att sluta att kräva att den andre ska leva upp till mitt sätt att vara och istället låter henne få företräde.

Allt gott!