Kristen bloggvänster

Den svenska kristna vänstern finns numera även i bloggform.

De " ... vill vara med och leda den mobilisering som syftar till att låta samhället genomsyras av Guds kärleksbud. En aktiv politisk kamp för våra värden om frihet, jämlikhet och solidaritet är bästa sättet att omsätta kärleksbudskapet från ord till handling."

Intressant och spännande ... och således ännu en blogg att hålla koll på!

Vackert om lyssnande

Jonas Lundström skriver insiktsfullt om det goda lyssnandet:

"... lyssnande är ett riskfullt projekt. Den som lyssnar utsätter sig själv för en annans avtryck i ens liv, och detta riskerar att sätta igång processer vilkas utgång är oviss. När vi på allvar lyssnar på varandra så tar vi ett medvetet steg bort från oss själva och anstränger oss för att få en glimt av hur något kan se ut med en annans ögon.

Ett genuint lyssnande är inte möjligt med mindre än att man under en kort stund förmår skapa en viss distans till sina egna övertygelser, sina egna bekymmer, sitt eget perspektiv, sin egen livsvärld. Att lyssna är helt enkelt att bry sig om en annan, att älska, men också att inse att min egen bild av världen behöver utmanas, fördjupas och kanske också förändras. Att lyssna är att ta en paus från sig själv."

Liberalismens två ansikten

Under rubriken Två olika ansikten för Folkpartiet ställer tidningen Dagen Roland Utbult mot Alexander Bard som representanter för två olika falanger inom Folkpartiet: "de frisinnade" och "stadsliberalerna".

Det där med två olika ansikten påminner mig om den brittiske filosofen John Grays bok The two faces om liberalism:

"Liberalism has always had two faces. From one side, toleration is the pursuit of an ideal form of life. From the other, it is the search for terms of peace among different ways of life. In the former view, liberal institutions are seen as applications of universal principles. In the latter, they are a means to peaceful coexistence. In the first, liberalism is a prescription for a universal regime. In the second, it is a project of coexistence that can be pursued in many regimes. The philosophies of John Locke and Immanuel Kant exemplify the liberal project of a universal regime, while those of Thomas Hobbes and David Hume express the liberalism of peaceful coexistence. In more recent times, John Rawls and F.A. Hayek have defended the first liberal philosophy, while Isaiah Berlin and Michael Oakeshott are exemplars of the second...."

John Gray, The Two Faces of Liberalism (2004 pocketutgåva) kap 1, "Liberal Toleration,", s. 1–2

Alltså, å ena sidan upplysningsliberlaerna företrädda av bland annat Rawls, som med rötterna i Kant som framhåller det universella förnuftet och de universella rättigheterna. Föreställningen om det ideala samhället står här i centrum. Religion tolereras, men är strikt hänvisad till den privata sfären.

Å andra sidan ”Modus Vivendi”-liberalerna, som företräds av bland andra Jürgen Habermas. Möjligheten till fredlig samexistens i det pluralistiska samhället står här i centrum. Här finns ett visst mått av epistemologisk öppenhet inför ”det religiösa”, men samtidigt kvarstår det liberala kravet på att de religiösa måste översätta sina övertygelser till ett rationellt och universellt tillgängligt språk.

Då den modernistiska föreställningen om det universella, neutrala, sekulära förnuftet får anses vara ett överspelat kapitel inom filosofin, förvånar det mig att "upplysningsliberalerna" tycks ha en så stark position i partiet. I synnerhet då en av vår tids största utmaningar är hur vi skall kunna leva tillsammans i ett pluralistiskt samhälle.

Dagens Hauerwas

"In the most general terms I understand liberalism to be that impulse deriving from the Enlightenment project to free all people from the chains of their historical particularity in the name of freedom. As an epistemological position liberalism is the attempt to defend a foundationalism ni order to free reason from being determined by any particularistic tradition. Politically liberalism makes the individual the supreme unit of society, thus making the political task the securing of cooperation between arbitrary units of desire. While there is no strict logical entailment between these forms of liberalism I think it can be said they often are interrelated."

- Against the Nations: War and Survival in a Liberal Society (Notre Dame: University of Notre Dame Press, 1992). s.18

Obildad Bard

- De kristna värderingar som fortfarande finns i delar av lagstiftningen ska ersättas av de universella värderingarna, säger Alexander Bard.

Jaha, suckar jag och undrar: Universella värderingar, vad katten skulle det för något egentligen? Värderingar som alla är överens om? Värdingar som inte har sina rötter i någon specifik tradition? Oavsett, så önskar jag lycka till i det fortsatta sökandet!

För övrigt borde upplysningsfundamentalister som Bard läsa lite Charles Taylor:

"The state can be neither Christian nor Muslim nor Jewish; but by the same token it should also be neither Marxist, nor Kantian, nor Utilitarian. Of course, the democratic state will end up voting laws which (in the best case) reflect the actual convictions of its citizens, which will be either Christian, or Muslim, etc, through the whole gamut of views held in a modern society. But the decisions can’t be framed in a way which gives special recognition to one of these views. This is not easy to do; the lines are hard to draw; and they must always be drawn anew. But such is the nature of the enterprise which is the modern secular state. And what better alternative is there for diverse democracies?"

Religiös analfabetism

Varför får religionen en så ytlig behandling i skolan, och i medierna, frågar Anders Piltz i en klok krönika i gårdagens GP, och fortsätter: "Den reporter i en tidning som visade lika liten förståelse för ekonomi, politik eller sport som nu visas mot religionens yttringar skulle inte bli gammal på sin post."

Terry Eagleton är inne på samma linje i en underhållande sågning av Richard Dawkins:

"Card-carrying rationalists like Dawkins, who is the nearest thing to a professional atheist we have had since Bertrand Russell, are in one sense the least well-equipped to understand what they castigate, since they don’t believe there is anything there to be understood, or at least anything worth understanding. This is why they invariably come up with vulgar caricatures of religious faith that would make a first-year theology student wince. The more they detest religion, the more ill-informed their criticisms of it tend to be"

Även Piltz kopplar samman den ytliga behandlingen av religion med bristande kunskap och hänvisar i sin krönika till det senaste numret av Signum som tar sig an den undermåliga kvaliteten på läroböcker i religion. Men endast teoretisk kunskap om den andre är inte tillräckligt för fredlig samexistens i ett pluralistiskt samhälle:

"När den nya religionskunskapen utvecklades under 1960-talet betonades ständigt behovet av objektivitet i undervisningen. Detta blir särskilt viktigt när elever med olika religiös bakgrund undervisas tillsammans. Men objektivitet bör inte förväxlas med en likgiltig själlöshet, en knappologi där torra fakta radas upp utan sammanhang och mening. Religionernas känslogrund och deras förmåga att entusiasmera människor måste också bli framställd, utan att undervisningens sakliga karaktär undermineras. Balansen mellan inifrån- och utifrånperspektiv är en känslig fråga som inte kan lösas genom att endera perspektivet offras på det andras bekostnad. Detta ställer synnerligen stora krav på lärarnas förmåga att förmedla en levande bild av åskådningar och livsmönster som inte är deras egna. Men är inte just den förmågan ett tecken på den personliga mognad som man med rätta kan förvänta sig att finna hos dem som har till uppgift att fostra unga människor in i ett tolerant och levande mångkulturellt samhälle?"

Att tolerera även det man inte förstår är sannolikt en av de största utmaningarna för ett liberalt samhälle som traditionellt satt sin tilltro till att kunskap och upplysning skulle lösa alla problem.