Religiös analfabetism

Varför får religionen en så ytlig behandling i skolan, och i medierna, frågar Anders Piltz i en klok krönika i gårdagens GP, och fortsätter: "Den reporter i en tidning som visade lika liten förståelse för ekonomi, politik eller sport som nu visas mot religionens yttringar skulle inte bli gammal på sin post."

Terry Eagleton är inne på samma linje i en underhållande sågning av Richard Dawkins:

"Card-carrying rationalists like Dawkins, who is the nearest thing to a professional atheist we have had since Bertrand Russell, are in one sense the least well-equipped to understand what they castigate, since they don’t believe there is anything there to be understood, or at least anything worth understanding. This is why they invariably come up with vulgar caricatures of religious faith that would make a first-year theology student wince. The more they detest religion, the more ill-informed their criticisms of it tend to be"

Även Piltz kopplar samman den ytliga behandlingen av religion med bristande kunskap och hänvisar i sin krönika till det senaste numret av Signum som tar sig an den undermåliga kvaliteten på läroböcker i religion. Men endast teoretisk kunskap om den andre är inte tillräckligt för fredlig samexistens i ett pluralistiskt samhälle:

"När den nya religionskunskapen utvecklades under 1960-talet betonades ständigt behovet av objektivitet i undervisningen. Detta blir särskilt viktigt när elever med olika religiös bakgrund undervisas tillsammans. Men objektivitet bör inte förväxlas med en likgiltig själlöshet, en knappologi där torra fakta radas upp utan sammanhang och mening. Religionernas känslogrund och deras förmåga att entusiasmera människor måste också bli framställd, utan att undervisningens sakliga karaktär undermineras. Balansen mellan inifrån- och utifrånperspektiv är en känslig fråga som inte kan lösas genom att endera perspektivet offras på det andras bekostnad. Detta ställer synnerligen stora krav på lärarnas förmåga att förmedla en levande bild av åskådningar och livsmönster som inte är deras egna. Men är inte just den förmågan ett tecken på den personliga mognad som man med rätta kan förvänta sig att finna hos dem som har till uppgift att fostra unga människor in i ett tolerant och levande mångkulturellt samhälle?"

Att tolerera även det man inte förstår är sannolikt en av de största utmaningarna för ett liberalt samhälle som traditionellt satt sin tilltro till att kunskap och upplysning skulle lösa alla problem.