"Slut med befrielse från skolans sexundervisning" och "Ska svenska staten utbilda imamer?", är två dagsaktuella exempel på konflikten mellan den liberala demokratin och det mångkulturella samhället.
Den ökade mångfalden av kulturer och religioner ställer den liberala staten inför högre krav på inkludering och anpassning. Bland annat beror detta på att en allt större grupp av befolkningen inte ser det som möjligt att relegera delar av sina personliga övertygelser till ”den privata sfären”.
Den liberala demokratin bygger på föreställningen om individens universella förnuft. Men att se distinktionen offentligt – privat, som sammanfallande med distinktionen universellt - partikulärt, öppnar upp för ett politiskt landskap där vi tvingas förlägga våra djupaste identiteter, övertygelser och känslor utanför den offentliga arenan. Fokusen på det allmänna och det gemensamma, manifesterad i strävan att överbrygga det partikulära, leder dock till att skillnad och mångfald ignoreras.
Gemensamt för de båda exemplen ovan är även statens ryggmärgsreflex att utbilda bort olikheter. I fallet med förslaget om den svenska imamutbildningen landade dock regeringens utredare Erik Amnå i den kloka slutsatsen att: "En sekulär stat ska inte styra en religiös organisation genom utbildning av dess ledare". Gott så!
Debatten om religionens roll i den liberala staten handlar om demokrati. Vem skall få vara med i det offentliga rummet, och på vems villkor skall samtalet ske?
måndag, juni 01, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"och det mångkulturella samhället"
Du kanske borde fundera på att byta ut den frasen mot "och dess fiender".
En liberal demokrati är även i sin frihet en värdegrund. Den innebär t.ex. rätten att uttrycka sig, uppmaningen till att säga vad man tycker, alla människors lika värde inför staten etc.
Den värdegrunden rimmar dåligt med totalitära ideologier som kommunism, nazism och nationalism. Men även vissa ideologier som blivit erkända som "religioner" har samma totalitära innehåll. För bibeln och koranen talar inte om mångfald. Bibeln och koranen propagerar inte för demokrati, grundläggande fri och rättvisor.
Skicka en kommentar