Om sambandet mellan inkarnation och dekonstruktion

James K.A Smith skriver mycket intressant om varför det faktiskt är ortodox teologi som gör den radiklaste användningen av dekonstruktionsverktyget. Detta då mer liberala dekonstruktioner av teologiska fenomen vanligen försöker att skilja det gudomliga från det mänskliga, där det förra anses evigt, kommande och odekonstruerbart, medan det mänskliga och partikulära anses vara målet för dekonstruktionen. På så vis anses till exempel kyrkan vara dekonstruerbar, medan Guds rike inte är det.

"Catholic orthodoxy affirms not only the deconstructibility of the church, it even affirms the deconstructibility of the kingdom! According to orthodox eschatology not only is the church contingent, particular, and constructed, so too is the coming kingdom.⁶ “Kingdom come” is characterized by the same contingency, particularity and finitude. The deconstruction of injustice, including the reform of the church, is not driven by some dream of an impossible, undeconstructible kingdom, but in the light of a particular and still-deconstructible vision of justice.

And here’s the crucial difference: the Trinitarian God of Catholic faith is not scared off by contingency, particularity or deconstructibility. Unlike the Wholly Other of the Derridean Gospel, the Incarnate God exhibits no allergy to the deconstructible. Indeed, this is the very distinctive logic of incarnation⁷: "