I går hamnade jag i ett livligt samtal med anledning av liberalernas senaste påbud - slöjförbudet. Av alla åtta runt bordet (samtliga partipolitiskt engagerade), var jag den ende som var emot ett förbud. Några var dock dessutom positiva till att skapa ett sekulärt samhälle där det skulle vara förbjudet att bära religiösa symboler på allmän plats. Frankrike var föregångslandet och religiösa krav skulle hållas borta från politik och lag.
Jag hade två motfrågor: 1. Hur definiera religion och religiösa symboler och krav? 2. Varför skall det vara tillåtet att exempelvis bära jackor med emblem för politiska partier, men förbjudet att bära "religiösa" symboler? Då hände det märkliga ... Det blev helt tyst. Ingen runt bordet kunde svara på någon av frågorna.
Jag bestämde mig för att tolka tystnaden som ett uttryck för en begynnande insikt om att vi lever i en post-sekulär tid; en tid där distinktionen religiöst - sekulärt upplevs som konstruerad och förlegad; en tid som blivit medveten om att det sekulära inte är "neutralt", och om att även moderniteten har religiösa anor.
Men vad händer när denna insikt börjat sjunka in? Vad händer med ett samhälle när allt fler får allt svårare att upprätthålla någon skillnad mellan ideologi, politik och religion. Är det viktigt att i förväg kunna kategorisera exempelvis buddhism, mänskliga rättigheter, nationalism, kristendom, neo-liberalism, rational-chioce, marxism? För vem är det viktigt, och varför?
Det är en spännande tid att leva i, full av nya frågor, tankar och förhållanden. After the Postsecular and the Postmodern: New Essays in Continental Philosophy of Religion, är en nyutkommen bok som brottas med frågan om vad som kommer efter det post-sekulära. Kanske kan den ge några nya frågor ...
En intervju med männen bakom boken finnas att läsa här!
Jag hade två motfrågor: 1. Hur definiera religion och religiösa symboler och krav? 2. Varför skall det vara tillåtet att exempelvis bära jackor med emblem för politiska partier, men förbjudet att bära "religiösa" symboler? Då hände det märkliga ... Det blev helt tyst. Ingen runt bordet kunde svara på någon av frågorna.
Jag bestämde mig för att tolka tystnaden som ett uttryck för en begynnande insikt om att vi lever i en post-sekulär tid; en tid där distinktionen religiöst - sekulärt upplevs som konstruerad och förlegad; en tid som blivit medveten om att det sekulära inte är "neutralt", och om att även moderniteten har religiösa anor.
Men vad händer när denna insikt börjat sjunka in? Vad händer med ett samhälle när allt fler får allt svårare att upprätthålla någon skillnad mellan ideologi, politik och religion. Är det viktigt att i förväg kunna kategorisera exempelvis buddhism, mänskliga rättigheter, nationalism, kristendom, neo-liberalism, rational-chioce, marxism? För vem är det viktigt, och varför?
Det är en spännande tid att leva i, full av nya frågor, tankar och förhållanden. After the Postsecular and the Postmodern: New Essays in Continental Philosophy of Religion, är en nyutkommen bok som brottas med frågan om vad som kommer efter det post-sekulära. Kanske kan den ge några nya frågor ...
En intervju med männen bakom boken finnas att läsa här!
2 kommentarer:
Roligt att se att du inte böjer ner dig, jag antar att du var den enda kristdemokraten runt bordet?
Jag tror att förbud är helt fel väg att gå. Det fungerar inte att lägga locket på och förbjuda, det kommer att koka över tillslut.
Sovjetunionen är ett intressant exempel på hur militär ateism med förbud och annat inte fungerar. I alla fall inte när regimen faller. Trots att de förstörde massor av kyrkor(när de inte gjorde om dem till ateist-museum), dödade präster, biskopar och lekmän så fick de inte bort religionen. Folk firade mässor i hemlighet och när regimen föll så kom kyrkan på fötter igen, och den bara växer och växer och får allt större inflytande.
Självklart är inte "liberalernas" förbud i klass med detta. Men det tåls att tänka på. Och vilket resultat önskar de uppnå?
När jag ändå är igång med liberalism-kritiken kan jag tipsa om en intervju med bloggaren Oskorei.
http://alazerius.wordpress.com/2009/03/09/liberalismen-ar-det-storsta-hotet-intervju-med-oskorei/
Väldigt sant. Jag tycker det är ett väldigt intressant skede vi är inne i.
Jag diskuterade förbudet på jobbet, ett äldreboende, med 50-åriga kvinnor som tyckte det var avskyvärt att de skulle ta på sig slöja när de turistade i Saudiarabien men helt självklart att de skulle anpassa sig till oss när de är här. När jag påpekade att det var ett konstigt sätt att se på saken och att det dessutom blir ännu mer absurt när vi väljer att åka dit medan de flesta människor som bor här från mellanöstern är flyktingar.
Nåväl. Bra bloggat.
Martin
Skicka en kommentar