"För att säkerställa en verklig mångfald, och ge människor möjlighet att utvecklas och blomstra i enlighet med andra kulturella ideal än den västerländska sekulariserade kapitalismens, måste vi vara beredda att vidga dessa kulturers utrymme samt stärka det civila samhället."Årets bästa replik levererar Joel Halldorf i dagens SvD. Året är visserligen ungt, men Dilsa Demirbag-Stens artikel från Brännpunkt 3/2 får ett skarpt och klokt svar helt i min smak.
Way to go, Joel!
7 kommentarer:
Problemet är bara att denna "mångfald" inte är önskad av det svenska folket.
Hur definierar man en kultur eller minoritet? Kan jag och mina kompisar skapa en liten minikultur och kräva särbehandling i lagen?
Vi har valt det öppna, liberal-demokratiska, sekulära samhället. Det är ett medvetet val. Det innebär bland annat en lag, likhet inför lagen, individens rättigheter -- inte kollektivets, profan lag, att lagen står över religionen -- ty det finns många religioner och ingen av dem har rätt att forma den lag som skall gälla för alla.
Det finns andra kulturella ideal på andra platser. Det innebär inte att våra kulturella ideal skall vara en kompromiss mellan vårt eget ideal och andras.
Saken är att den från USA importerade idén om "multiculturalism" och liberal etniskt blind kulturrelativism inte heller är "neutral" eller någon naturlag. Det är tvartom en ganska extrem ideologi - som av någon anledning fått genomslag i (väst)europeiska samhällen. Ironiskt nog tycks länderna som hamnade bakom järnridån klarat sig. Jag föredrar nordisk och europeisk kultur. Föredrog jag muslimsk kultur flyttade jag till mellanöstern.
Så, det är alltså ok med kvinnlig omskärelse, att neka kvinnor utbildning, att arvsrätten är olika beroende på om man är man eller kvinna, en kvinnas vittnesmål är inte lika mycket värt som en mans, allt detta är ok, om det bara sker i en religions namn? Jag antar att straffen skall skilja sig också, beroende på vilken religion man tillhör, och givetvis också att vad som är lagligt eller inte också beror på vilken religion man tillhör.
När någon börjar orda om "verklig, vare sig det gäller "verklig demokrati", "verklig rättvisa" eller som i detta fall, "verklig mångfald" så är det dags att dra öronen åt sig, för det är början till en totalitär och intolerant synvinkel.
Avhandlingen som diskuteras har inget att göra med vad som skrivs om den.
"Forskaren Mosa Sayed har själv i avhandlingen sagt att den ska ses som ett inlägg i den pågående debatten om det mångkulturella Sverige, men gjorde i inledningen av sin disputation tydligt klart att han inte föreslår några lagändringar, utan bara diskuterar olika möjliga tolkningar som kan göras inom de ramar som dagens lagar redan medger.
[...]
Mosa Sayed förordar ett mer mångkulturellt synsätt i de här tolkningarna. I sin förlängning kan det få till följd att Islamisk arvsrätt, där bland annat en dotter får hälten så stort arv som en son, kan tillämpas. Det här kan endast bli aktuellt om den som efterlämnar sig ett arv inte är svensk medborgare eller har dubbelt medborgarskap, och frågan uppstår om vilket lands lagar som ska tillämpas."
Inte en enda lagändring föreslås och inget införande av Sharia-lagar på något sätt.
http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=1009617,00.html?
Vilka är svenska folket? Är inte det en ganska obrukbar kategori? Ingår inte en hel del av muslimer i det "svenska folket" eller skall vi förstå det svenska folket som alla men uteslutande ex. muslimer, vissa kristna etc. Eller är det den majoritet som i verkligheten är en minoritet som skall bestämma över alla andra.
Jag tror ni behöver läsa Halldorfs debattinlägg en gång till. Det han pekar på är gränsen för den liberala ideologin - den lyckas inte integrera dem eller ens handskas med dem som inte tror på individens autonomi. Även en majoritet kan gå fel.
Skicka en kommentar