Kulturernas kamp

Dilsa Demirbag-Sten uppmärksammar en färsk avhandling som läggs fram vid Uppsala universitet som propagerar för att i vissa stycken tillämpa sharialagstiftning i Sverige. I Mosa Sayeds avhandling om islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige, menar han enligt pressmedelandet att:

"... svenska domstolar och myndigheter under vissa förutsättningar till och med bör respektera och tillmäta arvlåtarens och arvingarnas kulturella tillhörighet betydelse vid tillämpningen av de aktuella principerna. Det rättsliga erkännandet av den kulturella tillhörigheten, som den mångkulturella utgångspunkten innebär, bör i vissa fall kunna leda till arv delas med olika lotter beroende på om arvingarna är män eller kvinnor".

"Vad hände med tanken om att staten ska behandla alla lika, att ingen ska fråntas eller tilldelas utökade rättigheter", frågar sig Dilsa, och fortsätter: "Värderingar är med andra ord inte genetiska och måste värderas efter principen om de liberala grundläggande fri- och rättigheterna".

Dilsa konstaterar att "Identitetspolitiken har medfört att olika grupper kräver särskilda rättigheter i kollektivens namn". Och visst är det så! Den intressanta frågan är ju bara om Dilsa inser att hon själv är en företrädare för en av dessa grupper; gruppen liberaler närmare bestämt. En grupp som bland annat kännetecknas av den religiösa föreställningen att individer har vissa universella inneboende rättigheter, att alla värderingar måste värderas efter principen om de liberala grundläggande fri- och rättigheterna, samt att individen bör frigöra sig från alla partikulära identiteter i jakten på frihet.

Således hänvisar Mosa Sayed till sin tradition, och Dilsa hänvisar till sin. Vad jag har svårt för är när någon gör anspråk på ett ovanifrånperspektiv genom att blunda för att att ens perspektiv faktiskt är ett bland många med en partikulär historia.

Låt sanningsanspråken brytas mot varandra istället för att inordna dem i en övergripande meta-diskurs!