torsdag, november 10, 2005

I brist därpå beundrad …

Det är läskigt hur nära sammankopplad självkänslan är med hur man presterar på jobbet. Det är väl därför som den där ”ny på jobbet-känslan” är så förhatlig.
För det tär på egot att vara den som ställer de dumma frågorna, att för femte gången behöva fråga vad den där förkortningen står för, att inte kunna sitt eget telefonnummer … Man vill ju vara smart och ha koll på läget.
Men värst är nog ändå skammen över att man liksom borde veta bättre. Veta bättre än att låta sitt värde och välbefinnande styras av vad man presterar, men nej då …

Men så helt plötsligt vänder det. Man börjar få överblick, man löser problem och känner sig nästan lite professionell. Storslaget! Icke desto mindre är ens nyvunna självkänsla byggd på prestation. Förrädiskt, javisst … men gott känns det!
Inte konstigt att folk blir utbrända.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men du skriver ju så bra! Vad ska din kommande bok handla om?

Anonym sa...

Oj..Tack! Prestationsångest känns som ett aktuellt ämne.
/J