Gläd dig du syndare!

Så vitt jag förstår är det inte många inom svensk akademisk teologi som tar sig an klassiska teologiska begrepp som synd, frälsning och nåd. Jag ser detta som en problematisk brist. Dock finns det i näst senaste nummret av den teologiska tidskriften Modern Theology en artikel med rubriken What Sin is: A Differential Analysis. Denna artikel går igenom tre olika synsätt på synd och fokuserar på ansvarsaspekten. Kan vi kalla något för synd som vi inte är personligt ansvariga för?

Jag föreställer mig att i en tid där allt fler upplever sig som viljelösa offer (men ändå deltagande konsumenter) i den globala kapitalistiska ordningen med dess konsekvenser i termer av miljöförstöring och utsugning av den tredje världen, att detta naturligtvis är ett intressant perspektiv. Stanley Hauerwas säger i en intervju appropå syndabegreppet:

“We’re all captured by it in various ways. But we’re captive to a power. That’s the way I want us to think about sin: not as something so much that I do as something that I’m captured by and that I don’t even recognize as captivity.”
(Books&Culture, Nov/Dec 1998)

Detta syndaperspektiv (till skillnad från det pietistiska) tror jag uppfattas som både aktuellt och relevant i vår kultur. Detta i synnerhet i ljuset av den senaste tidens debatt om jagets existens som startade med temanummret om Individens upplösning i Arena.

Per Wirtén skriver i introduktionen:

"Föreställningen att människor är självständiga och autonoma individer har alltid kritiserats. Både socialister och konservativa har istället menat att människor i första hand är sociala varelser. Men på senare år har diskussionen tagit en ny vändning. Kartläggningen av människans DNA, ny kunskap om hur hjärnan fungerar, genforskning och reproduktionsteknik har lett till ett helt annat slags ifrågasättande av idén om människan som individ."

Om posthumanismen vänder sig mot begränsande definitioner av vad det är att vara människa - vilka alternativa berättelser presentera man? Neurokemin? Om vi delar upp till sjuttio procent gener med en limpa bröd, om vi bara är elektrokemiska signaler, om inte jaget finns - har vi då något ansvar för våra handlingar? Kan vi ens synda? Förnekelen av jaget får, som Anders Piltz skrev, en del tråkiga konsekvenser. Måste jag betala mina banklån? Hålla mina löften?

Det tycks alltså som att vi gått varvet runt. Om den normalsekulariserade svensken fram tills helt nyligen tolkat Bibelns ord om att vi alla är syndare som något nedvärderande, så finns nu utymme för omtolkning. Kanske kan den kristna traditionens tal om människan som syndare nu komma att uppfattas som en hedersbetygelse? Att vara människa är att vara fri och ansvarig - varken en hund eller en limpa bröd kan synda!