Eagleton om Newman

London Review of Books har en text av Terry Eagleton där följande läsvärda stycke återfinns:

"Militant atheists today regard religious faith as a question of subscribing to certain propositions about the world. Newman countered this theological ignorance, pervasive in his own time too, with the Romantic claim (and this from one of the towering intellects of the Victorian age) that ‘man is not a reasoning animal; he is a seeing, feeling, contemplating, acting animal … It is the concrete being that reasons.’ It is the imagination, he holds, which is primary in matters of faith. Yet this passionate subjectivity was never whimsical subjectivism. How could it be, in a Catholic thinker for whom faith and truth were communal and institutional rather than a matter of private intuition? Newman, like Kierkegaard, recognised that religious faith is a kind of love, and like love engages intellect, emotion, experience and imagination together. There is a ‘notional’ kind of knowledge, Newman argues in An Essay in Aid of a Grammar of Assent, by which he means a knowledge of abstract ideas, and there is ‘real’ assent, which involves one’s whole personality."

via Thinking Blue Guitars

Med Lesslie Newbigins ord: All understanding of reality involves a commitment, a venture of faith ...

Den goda döden

Etikprofessorn och prästen Erwin Bischofberger intervjuas i Dagen om vår tids fokusering på människan som aktör, vår ovilja att vara beroende av andra, och vår vilja att kontrollera döden. Läsvärt!!!

"Dagens människosyn domineras av autonomibegreppet. I dagens samhälle talar man hela tiden om människor som aktörer, men nästan aldrig om människor som personer. Aktör är den som handlar, agerar, agiterar, fattar beslut, genomför beslut."

"Men jag säger: din värdighet hör inte hemma i din autonomi. Den är helt oberoende av dina funktioner. Jämför med det här: Att inte bli antagen till högskola eller till ishockeylaget är ett aktörsbetyg, inte ett personbetyg. Det är viktigt att förstå de här sammanhangen. Du förblir en person som ska respekteras för den du är, för din egen skull. Inte på grund av det du gör utan tack vare det du är, din blotta existens."

"Men integritet, människovärde och värdighet hör hemma i personen. Jag bevarar alltid min integritet, även om jag inte längre klarar min autonomi. Autonomin kan tas över av andra. Integriteten kan inte vikarieras. Den kan bara respekteras, föraktas eller avfärdas. Man bevarar alltså sin integritet och sitt inre människovärde även om man förlorar sin autonomi."

Förr bad man Gud om beskydd från en ”bråd död”. Nu däremot betraktas bråd död snarast som en önskedöd, man vill dö snabbt och smärtfritt och helst i sömnen. Anledningen till varför man inte ville överaskas av döden var gissningsvis att det ansågs viktigt att få tid att förbereda sig för döden; att försona sig med sina fiender och med sin skapare.

Kan skillnaden i förhållningsätt till döden ha att göra med vad det är vi fruktar mest? Gud eller döden?

Klokt skrivet ...

Två kärnfulla kommentarer och en bloggpost förtjänar att särskilt lyftas fram i kölvattnet efter Benny Hinn-spektaklet:

Mattias Agnesund skrev i en kommentar här:

"Det är häpnadsväckande hur Ekman kan ha så förödande kritik mot Hinns teologi - "skenbar Jesus", jisses! - för att sedan släppa fram samme man i rollen som helbrägdagörare. Det är väl också ett sätt att säga att teologin är sekundär?"

Michael G. Helders skrev på Ulf Ekmans blogg:

""I ditt förra inlägg skrev du bla. kring Hinn’s läror: “Ytterst handlar det om vår frälsning då en skenbar, doketisk, Jesus inte kan frälsa utan istället leder in i myter och spekulationer.” Hur ska vi tolka det- har Benny Hinn en Jesus som inte kan frälsa- men hela?""

Missa inte heller Emanuel Karlstens fina text, En kväll med Benny Hinn!

------
Media: Dagen, Världen Idag,

Om frälsning och hälsa

På temat teologisk skolning, kroppen, och helande, kom jag att tänka på detta lysande stycke av Hauerwas:

" ... when someone goes to seminary today, he can say, "I'm not into Christology this year. I'm just into relating. After all, relating is what the ministry is really about, isn't it? Ministry is about helping people relate to one another, isn't it? So I want to take some more Clinical Pastoral Education courses." And the seminary says, "Go ahead and do it. Right, get your head straight, and so on." A kid can go to medical school and say, "I'm not into anatomy this year. I'm into relating. So I'd like to take a few more courses in psychology, because I need to know how to relate to people better." The medical school then says, "Who in the hell do you think you are, kid? We're not interested in your interests. You're going to take anatomy. If you don't like it, that's tough."

Now what that shows you is that people believe incompetent physicians can hurt them. Therefore, people expect medical schools to hold their students responsible for the kind of training that's necessary to be competent physicians. On the other hand, few people believe an incompetent minister can damage their salvation. This helps you see that what people want today is not salvation, but health. And that helps you see why the medical profession has, as a matter of fact, so much power over the church and her ministry. The medical establishment is the counter-salvation-promising group in our society today."

Är det viktigare för dig att din läkare är utbildad än att din pastor är det?

Om teologins roll ...

För närvarande pågår den av Livets Ord arrangerade Europakonferensen. Ulf Ekman och, Stefan Swärd, pastor och fd. Evangeliska Frikyrkans ordförande, har båda bloggat om sina reflexioner efter lördagkvällens möte med den amerikanske handelsresanden i andlighet, Benny Hinn:

Stefan Swärd:

”Det är möjligt att det kunna finnas märkliga bibeltolkningar på några punkter, en strikt systematisk teolog kunde nog ha synpunkter på detaljer i predikan, men jag tyckte att huvuddragen hade fokus på frågor som handlade om frälsning, Jesus, Anden som person, och Guds verk i vår tid. Jag tyckte dock att man märkte ett visst spekulativt drag hos Benny Hinn som predikant, så jag är inte förvånad över om det har förekommit att han sagt märkliga saker tidigare i sina predikningar. (…) Kritiken mot Benny Hinn om märkliga läror, uttalanden m.m. kan jag inte gå in på, har inte närmare granskat frågorna.”

Ulf Ekman:

”Hans förkunnelse (…) gick långt utöver vad jag menar är klassisk kristen tro och sund lära. Den hade inte bara lite gnostiska inslag, den hade dessvärre alldeles för mycket av ren och skär gnosticism. (…) När det äntligen kom fram till Jesus i predikan var det i vissa stycken en heretisk bild av Jesus som framställdes. Sonen var inte Son av evighet, Fader inte Fader av evighet och det lät alltså som det fanns en tid då Sonen inte fanns”.

I dessa båda redogörelser blottläggs två helt olika synsätt på, och förhållningssätt till, teologins roll för kyrkan. För Swärd tycks teologin mest vara en smal akademisk överkurs utan närmare relation till kyrkans liv. I Swärds bloggtexter framträder ”teologerna” mest som överteoretiska ordmärkare som försöker sätta käppar i hjulen för den kristne (i synnerhet samfundsordföranden). Kanske är det då inte så förvånande att Swärd överhuvudtaget inte reagerar på när Hinn predikar sådant som av kyrkan fördömts som villoläror sedan 300-talet, och som strider mot kyrkans grundläggande trosbekännelser. Att en pastor och före detta samfundsordförande inte kan den niceanska trosbekännelsen är skrämmande. Sådan kunskap tycks han överlämnat till de ”strikt systematiska teologerna”.

Ett helt annat förhållningssätt till teologi framträder i Ekmans senaste bloggpost. Här är teologin inget akademiskt lullull som hängs på i efterhand, utan själva kärnan: ”Ytterst handlar det om vår frälsning då en skenbar, doketisk, Jesus inte kan frälsa utan istället leder in i myter och spekulationer”.

För den som följt kontroverserna kring den så kallade JDS-läran som länge förknippats med Livets Ord och trosrörelsen, är Ekmans bloggpost efterlängtad läsning:

"Men vår kropp är inte bara ett yttre skal, en handske som kastas av utan en väsentlig och integrerad del av vår identitet och personlighet. Vi behöver inte nedvärdera kroppens betydelse, tvärtom. Vi är inte en ande, i motsats till vår kropp. Vi är ande, själ och kropp, eller ande och kött, och människans s.k. treenighet hålls samman i en enhet, vår personlighet och vi kan inte separera detta i olika isolerade fack. Därför är kroppens uppståndelse så viktig, eftersom kroppen är minst lika viktig som själen, vilket Benny nämnde, men mest i förbifarten."

Med dessa rader tar Ekman ett tydligt avstånd från den gnostiska syn på kroppen som länge präglat delar av trosrörelsen.

Teologi kan inte skiljas från praktik, utan är alltid ett uttryck för det vi gör. Vår tro formar våra liv, och våra liv återspeglar vår teologi. Form och innehåll kan alltså inte skiljas åt. Frågan som bör ställas med anledning av Benny Hinns spektakelmöten är därför inte bara vilken teologi hans förkunnelse förmedlar och bygger på, utan även vilken gudsbild själva mötesformen och liturgin uttrycker.

Lex orandi, lex credendi ...

Lästips: Den niceanska trosbekännelsen
---
I media: Dagen, Världen Idag,

Hört i veckan ...

- "Adam kan simma, det aset."
Sagt av biskop Giertz om synder efter dopet. (via @benjek)

- Det australiensiska mediahuset ABC har startat en mycket intressant websida om religion och etik. I dagsläget finns nya texter från Hauerwas, Milbank, Rowan Williams m.fl.

- Ann Heberlein svarade Nycander den 22 juli i DN (ej på webben).

- Ola Sigurdson skrev om Zizek i GP 23 juli (ej på webben):

"Så läser jag själv Zizek: inte som ett förslag till politiskt handlingsprogram utan som filosofisk terapi; som intervention snarare än systembyggande. Det finns all anledning att att kritiskt diskutera hans tolkningar och förslag. Men om Zizek får oss att ifrågasätta våra politiska fögivettaganden - även om det inte leder till vad han kallar kommunism - har hans filosofi då inte uppnått sitt syfte?"

- The Gift of Difference, ny antologi om Radical Orthodoxy med bidrag av bland annat Milbank och D. Stephen Long.

- James K.A. Smith fångad på video när han föreläser om Desiring the Kingdom: Worship, Worldview, and Cultural Formation.

- Om J.R.R Tolkien vs. Ayn Rand:

"There are two novels that can change a bookish fourteen-year old's life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish fantasy that often engenders a lifelong obsession with its unbelievable heroes, leading to an emotionally stunted, socially crippled adulthood, unable to deal with the real world. The other, of course, involves orcs." (via Kung Fu Monkey)

"... in which selfless hobbits, elves, dwarves and some humans sacrifice themselves for the greater good–and in which greed and selfishness are seen as vices, not virtues."

Milbank vs. Demirbag Sten

Forne chefredaktören på DN, Svante Nycander, hävdade i två debattartiklar under den gångna veckan att liberalismen har en svag ställning i det svenska kulturlivet. Ja, du läste rätt ... en SVAG ställning! Ett påstående som rönt en del uppmärksamhet i twitter- och bloggosfären. Bäst skriver Andreas Johansson Heinö:

"Nycander har fel när han påstår att vi har ett "antiliberalt kulturklimat" men är ändå något väsentligt på spåren." (...) "För att bli bra krävs nämligen en rejäl motståndare att stångas mot. Liberalismens stora problem är att idéerna har segrat ihjäl sig. Alla håller med och de få som säger emot är lätta att avfärda som extremister och tokstållar. Så istället för att utvecklas i kreativ fejd med briljanta marxister, konservativa och, jodå, de finns nog,
postmodernister, får alltför många liberala debattörer idag istället ägna sina bästa år åt att fladdra med fjädrarna inför en skrattspegelversion av motståndare vars argument de själva förvrängt ..."

Det finns dock en växande kritisk skara som pekar ut problemen behäftade med liberalismen. Den tyngsta kritiken framhåller att liberalismen vilar på en falsk och förlegad föreställning om det neutrala universella förnuftet, och därmed att "Liberalismen vilar i modernismens familjegrav vid sidan om positivismen, socialismen och alla deras släktingar"). Ett annat problem för liberalismen är att den, tvärtemot sitt fagra tal om frihet, ofta begränsar såväl individers som kollektivs handlingsfrihet (Exempelvis respekten för att det finns olika sätt att hälsa på varandra, eller respekten för en familjs önskan att själva få undervisa sina barn).

Den brittiske teologen John Milbank skulle kunna tjäna som en "motståndare att stångas mot" för de liberaler som idag tycks saknas stimulerande motstånd. Milbank skrev nyligen en liten krönika om den liberala demokratins totalitära tendenser och det absurda med att upphöja valfriheten till det allt annat överskuggande värdet. En av den svenska liberalismens flitigaste förkämpar, Dilsa Demirbag-Sten, skrev också hon nyligen en krönika; om Frihetens arv. En debatt mellan Demirbag och Milbank kunde ju vara en roande tillställning, och skulle kanske låta så här:

Demirbag:

"Låt oss återgå till principen att kollektiv och religioner inte har några exklusiva rättigheter och att den minsta minoriteten i ett samhälle är individen. Liberalismen är det enda alternativet som erbjuder oss en framtid och samhällsgemenskap som bygger på rätten till friheter. "

Milbank:

"... if the ultimate thing to be respected is simply individual security and freedom of choice, then almost any suspensions of normal legality can tend to be legitimated in the name of these values."

Demirbag:

"I en demokrati värd namnet finns det inte plats för positiv särbehandling av trosutövare, som till exempel att ge en muslimsk man rätt att vägra skaka hand med en kvinna genom att åberopa islam."

Milbank:

"... there is not some original aggregate of isolated individuals. To the contrary, people forever form micro-social bodies, and governments should treat people not according to formal abstraction but as they are - in regions, metiers, local cultures, religious bodies, etc. Hence, it will be impossible peaceably to accommodate Islam within Europe if the State does not treat with Islam as a "political" body, and not just as a mass of individual believers - a notion which is foreign to Islam itself."

Och så vidare ....

...

Jag drömmer om en politisk debatt som tar sin utgångspunkt i frågan om vad det är att vara människa, och som inte räds frågorna om vad som är sant och vad som är gott.

Konkret politisk teologi?

The great virtue of this book is that it moves the conversation from the abstract environs of national politics and “church-state” questions to the nitty-gritty environs of the municipal pursuit of the common good (or rather, as Bretherton emphasizes, goods in common).

Denna micro-recension av James K.A Smith fick mig att igår beställa Luke Brethertons Christianity and Contemporary Politics: The Conditions and Possibilites of Faithful Witness.

Luke Bretherton är "Senior Lecturer in Theology & Politics and Convenor of the Faith and Public Policy Forumat King's College London". För den som inte vill köpa grisen i säcken går det bra att tjuvläsa här!

...

På tal om King´s College, så arrangerar de i höst ett samtal som jag skulle ge mycket för att få lyssna in. Vad sägs om Stanley Hauerwas in Conversation with John Milbank & Luke Bretherton ...

Festschrift für Stanley

I dagarna har en festschrift getts ut till Hauerwas ära: Unsettling Arguments: A Festschrift on the Occasion of Stanley Hauerwas's 70th Birthday. De ingående texterna är skrivna av flera av hans gamla studenter. Däribland D. Stephen Long, William T. Cavanaugh och Michael G. Cartwright. Cartwrights text handlar Hauerwas förhållande till, och syn på, universitetsvärlden. Det första kapitlet ligger ute för allmän läsning här!

Hauerwas om evangelikalismen

Jag gör ett försök att kompensera bloggens semesterträda med ett fint litet klipp om evangelikalismen förtjänster och brister. Hauerwas varnar för att den evangelika delen av kristenheten tenderar att glömma bort att evangliet alltid är förmedlat, att det är en gåva från Gud som vi får till oss genom tidigare generationer och traditioner. Hauerwas menar att denna insikt tenderar att hamna i skymundan då "den personliga relationen med Jesus" överbetonas.