"Dagens människosyn domineras av autonomibegreppet. I dagens samhälle talar man hela tiden om människor som aktörer, men nästan aldrig om människor som personer. Aktör är den som handlar, agerar, agiterar, fattar beslut, genomför beslut."Förr bad man Gud om beskydd från en ”bråd död”. Nu däremot betraktas bråd död snarast som en önskedöd, man vill dö snabbt och smärtfritt och helst i sömnen. Anledningen till varför man inte ville överaskas av döden var gissningsvis att det ansågs viktigt att få tid att förbereda sig för döden; att försona sig med sina fiender och med sin skapare.
"Men jag säger: din värdighet hör inte hemma i din autonomi. Den är helt oberoende av dina funktioner. Jämför med det här: Att inte bli antagen till högskola eller till ishockeylaget är ett aktörsbetyg, inte ett personbetyg. Det är viktigt att förstå de här sammanhangen. Du förblir en person som ska respekteras för den du är, för din egen skull. Inte på grund av det du gör utan tack vare det du är, din blotta existens."
"Men integritet, människovärde och värdighet hör hemma i personen. Jag bevarar alltid min integritet, även om jag inte längre klarar min autonomi. Autonomin kan tas över av andra. Integriteten kan inte vikarieras. Den kan bara respekteras, föraktas eller avfärdas. Man bevarar alltså sin integritet och sitt inre människovärde även om man förlorar sin autonomi."
Kan skillnaden i förhållningsätt till döden ha att göra med vad det är vi fruktar mest? Gud eller döden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar