Om diagnosens makt

Jag läser en skrämmande DN Essä om de medicinska diagnosernas makt att forma vår verklighet och våra föreställningar om normalitet:

"Läkemedelsföretagen och forskarna har börjat laborera med samhällsnormaliteten, den idealtillvaro som alltså iscensatts av de diffusa kapitalistiska regissörerna bakom konsumtionssamhället, och som nu flyttat in i
våra innersta drömmar."

"... fokus har förskjutits från att bota sjukdomar (inte så lukrativt) till att tänja fram och medicinera kroniska tillstånd (långsiktig kassakossa)."

"Om min frustration plötsligt kan diagnostiseras som generaliserad ångest, fast det egentligen handlar om vanligt hederligt kritiskt tänkande eller befogat samhällshat som borde vändas utåt, bör jag nog hålla mig borta från piller­klåfingriga läkare, utbildade eller påverkade av läkemedelsföretagen."

Dagens filmtips: Gökboet

Q&A with Zizek

Frågor och svar i urval:

What makes you depressed?
Seeing stupid people happy.

What do you most dislike about your appearance?
That it makes me appear the way I really am.

What would be your fancy dress costume of choice?
A mask of myself on my face, so people would think I am not myself but someone pretending to be me.

Läs hela den brutalt ärliga och ganska komiska intervjun.

Om vårt behov av riter

Människan är obotligt religiös. Om detta påminns jag när jag läser att två vänsterpartister i Göteborg motionerat om att utreda möjligheterna att upprätta en central byggnad med flexibel religiös tillhörighet. Ur pressmedelandet läser jag:

- En central neutral plats, värdig och stämningsfull som i grunden är ickereligiös, men som kan anpassas efter religiösa önskemål, säger Vida Ezzatpoor (V) som är borgerlig vigselförrättare.

Rimliga krav kan man tycka. I synnerhet då det är, som en av motionärerna uttrycker det, "svårt att mäta sig med de lokaler som exempelvis kyrkan, genom ett årtusende av illegitim beskattning av folket har låtit bygga runt om i staden".

Sedan infinner ju sig självklart en del frågor: Menar de att ateismen är neutral? I förhållande till vadå, i så fall? Hur ser ett ateistiskt högtidsrum ut? Men kanske viktigast, är det överhuvud taget möjligt att vara icke-religiös?

Det finns inga tomma altaren! ... eller med Bob Dylans ord: You gotta serve somebody!

Se upp med vad du läser!

"There are two novels that can change a bookish fourteen-year old's life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish fantasy that often engenders a lifelong obsession with its unbelievable heroes, leading to an emotionally stunted, socially crippled adulthood, unable to deal with the real world. The other, of course, involves orcs."

via Kung Fu Monkey

Om sekularism och det sekulära

Om doktrinen om sekularism som sedan länge reglerat den offentliga arenan, vilar på felaktiga epistemologiska upplysningsprinciper om en autonom, universell, rationalitet, som med rätta övergetts, hur skall då relationen mellan religion och den offentliga arenan se ut?

Är det då ens möjligt att föra ett "offentligt samtal", eller skulle vi vara utlämnade åt en kakafoni av olika språk och traditioner?

Finns det ett sätt att behålla det sekulära (förstått som statens neutralitet i frågan om vad som är "det goda livet"), utan att för den skull hemfalla åt sekularism (förstått som doktrinen att den offentliga arenan skall regleras av en neutral, icke-religiös, sekulär rationalitet)?

Bör vår samtid i så fall kännetecknas av en strävan mot post-sekularism snarare är post-sekularitet?

Många frågor blir det ...

Eskatologiska övertoner

Jag funderar över gårdagens Metro-löp:
"Idag får monstret sin dom"

Snacka om eskatologiska övertoner ...

Zizek om Dalai Lama och Påven

"One can see why the Dalai Lama is a much more appropriate leader for our postmodern, permissive times. He presents us with a feel-good spiritualism without any specific obligations. Anyone, even the most decadent Hollywood star, can follow him while continuing their money-grabbing, promiscuous lifestyle. In stark contrast, the Pope reminded us that there is a price to pay for a proper ethical attitude. "

The Pope's Failures - Slavoj Zizek

Illusionen om det opolitiska

"Föreställningen att teologi är apolitisk är en av historiens farligaste illusioner", skriver Jayne Svenungsson i en intressant "understreckare" i SvD om nazismens inflytande på svenska lärosäten. Hon passar även på att ge Zizek en uppsträckning. Inser dock att jag måste läsa The Puppet and the Dwarf, för att veta om Zizek hade gjort sig förtjänt av den.

Hopp för de som tappat hoppet?

Blivande ständige sekreteraren Peter Englund skriver på sin blogg klokt om skillnaden mellan hopp och de själsliga företagens cyniska drömmar:

"För vad Lotto och skraplotter och allt det andra handlar är inte drömmar. Det är hopp. Hopp för de som tappat hoppet. Hopp om ansträngningslös frälsning."

Dagens Rorty

”There is hypocrisy involved in saying that believers somehow have no right to base their political views on their religious faith, whereas we atheists have every right to base ours on Enlightenment philosophy. The claim that in doing so we are appealing to reason, whereas the religious are being irrational, is hokum.”

- Richard Rorty, Philosophy and Social Hope (London: Penguin, 1999). s.172

Radikalt Obegripligt

Dessvärre kommer inte alltid teologiskt geni parat med förmågan att uttrycka sig på ett begripligt sätt. Känn bara på den här formuleringen:

"Thus the notion of a participation of the poetic in an infinite poesis is to be complemented by the notion of a participation of reciprocal exchanges in an infinite reciprocity which is the divine donum. "

John Milbank - Being Reconciled: Ontology and Pardon, x

Radikalt Obegripligt!

Korkade texter

John Stackhouse lackar ur på korkade kristna lovsångstexter, och menar att : "We are the most educated Christians in history, and yet our lyrics are considerably stupider than our much less educated Christian forebears". Ben Myers håller delvis med, men menar att "the majority of hymns have always been pretty stupid".

Själv menar jag att alla lovsånger som börjar med "Jag", borde förbjudas!

Så kan en dröm se ut ...

“Jag sitter på McDonalds och tittar ner på min bricka. På brickans färgglada pappersduk (alltså den som hjälper oss att integrera snabbt ätande med studier i kapitalistisk ideologi) kan jag läsa följande själsiga visdom:

´Titta på dina pommes frites. Så kan en dröm se ut. Kommer vi någonsin att bli färdiga. Det vore som att sluta drömma. Fullkomligt omöjligt´.

När jag för ett kort ögonblick upplever att denna ohöljda dummhet finns överallt runt mig – till och med i min egen mage – och när jag förnimmer hur vi alla i rask takt ansluter oss till de själsliga företagens drömmar, då funderar jag på om jag inte borde bli en mask och fly till det förfallna bönehuset. Förutom att det finns mycket ruttet trä att knapra på får jag ro att be min personliga bön: “Gud, förbarma dig! Fräls mig åtminstone från relevant teologi!”

Ur Mattias Martinson: Postkristen teologi. Experiment och tydningsförsök (Göteborg: Glänta 2007). s.182

Feelgood, cynism, eller bådadera?

Kolla in Jonas Lundströms lilla quiz om sensmoralen i oskarsbelönade Slumdog Millionaire!

Allting börjar i det lilla

“There is no road to human solidarity that does not begin with moral particularity – by coming to know what it means to be a child, a parent, a neighbour, a friend. We learn to love humanity by loving specific human beings … The unity of God is to be found in the diversity of creation”

- Jonathan Sacks, The Dignity of Difference (Continuum, 2002) p. 58

Om rädsla och myt

“What frightens a people serves as a reliable guide to their idolatries. Idols are sustained by myths – public, large-scale narratives that engage our imaginations and shape the way we experience the world.”

- Vinoth Ramachandra, Subverting Global Myths, s.12

En annan form av kristen underhållning

Enligt uppgift ratades detta traktatsförslag av Campus Crusade. Too bad, säger jag. Jag tror nämligen att bilder som denna behövs för att motverka självterapeutisk snedvridning av kristen tro av typen: "Ta emot Jesus i ditt hjärta, så försvinner alla dina problem!".

Källa: Euangelion

Om arbetarrörelsens och kyrkans brist på fantasi

I morse läste jag en kulturartikel i GP med rubriken "Dags för nytänk inom arbetarrörelsen", och fastnade vid detta stycke:

"Vår tids tragedi är att arbetarrörelsen i stort saknar självständiga alternativ. I rörelsens barndom pryddes standar och pamfletter med uppstigande solar, symboler för en självmedveten och framtidstroende kraft redo att ta över där upplysningen och den borgerliga revolutionen gjort halt när den väl befäst kapitalets välde. I dag har denna rörelses ledning föga annat att erbjuda än uppslutning kring samma kapital."

Gäller inte precis detsamma för kyrkan, tänker jag? I alla fall för den västerländska kristenheten som under moderniteten i så stor utsträckning retirerat från det offentliga, med trons privatisering och individualisering som följd. En kyrka som inordnat sig under den liberala demokratins hegemoni så till den grad att den i det nästmaste förlorat sin egen röst och sin egen berättelse, och därmed berövats sin politiska sprängkraft.

I sin bok Theopolitical Imagination har den amerikanske teologen William Cavanaugh tydliggjort länken mellan fantasi och politik:

"Politics is a practice of the imagination. Sometimes politics is the ‘art of the possible,’ but it is always an art, and engages the imagination just as art does. We are often fooled by the seeming solidity of the materials of politics, its armies and offices, into forgetting that these materials are marshalled by acts of the imagination.

How does a provincial farm boy become persuaded that he must travel as a soldier to another part of the world and kill people he knows nothing about? He must be convinced of the reality of borders, and imagine himself deeply, mystically, united to a wider national community that stops abruptly at those borders. The nation-state is, as Benedict Anderson has shown, one important and historically contingent type of ‘imagined community’ around which our conceptions of politics tend to gather”

Källa: William Cavanaugh, Theoplitical Imagination. Discovering the Liturgy as a Political Act in an Age of Global Consumerism. (London: t&t clark, 2005). s.1

Så, om man får tro Cavanaugh, så måste både arbetarrörelsen och kyrkan bli bättre på att föreställa sig världen annorlunda, och kanske viktigast av allt, att gestalta denna skillnad.

Dagens Jamie

"The mode of cultural engagement in the marketplace of ideas, then, is not syllogistic demonstration but narrative persuasion - telling stories.
(...) The church does not have an apologetic; it is an apologetic."

James K.A. Smith, Introducing Radical Orthodoxy. Introducing a Post-secular Theology. (Grand Rapids: Baker Academic, 2005). s.181

Epistemologiskt ödmjuk universalism

Hittade en äldre Signum-artikel om postmodern teologi författad av Jayne Svenungsson.

"John Milbank, bland flera andra, har argumenterat för att teologin precis som den postmoderna filosofin har anledning att ta avstånd från föreställningen om ett absolut, objektivt eller tidlöst vetande till förmån för en mer narrativ eller hermeneutisk syn på kunskap.
Därmed inte sagt att teologin behöver ge upp sina universella anspråk. Dock måste man skilja mellan apologetiska anspråk på att kunna bevisa den kristna teologins universalitet och själva anspråket på universalitet, vilket enbart kan göras utifrån vår ändliga eller partikulära horisont."

Det där sista om vikten av att skilja mellan å ena sidan en sorts apologetisk universalitet, och å andra sidan en epistemologiskt ödmjuk universalism - universella anspråk som görs med insikten om att all kunskap är osäker - kan inte framhållas tydligt nog!

Den kristna bekännelsen "Jesus är Herre", är ju naturligtvis ett universellt anspråk, men ett anspråk som görs i tro.

I väntan på Sverige

Fantastiske Jesper Waldersten illustrerar en Zaremba-text om svenska för invandrare i dagens DN.

Sigurdson bloggar!

"Den kristna teologin står på befrielsens sida mot alla obskyra new age-filosofer och postpolitiska agendor."

... skriver Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid GU, på sin nystartade blogg.

Bloggfastan får vänta!