´Titta på dina pommes frites. Så kan en dröm se ut. Kommer vi någonsin att bli färdiga. Det vore som att sluta drömma. Fullkomligt omöjligt´.När jag för ett kort ögonblick upplever att denna ohöljda dummhet finns överallt runt mig – till och med i min egen mage – och när jag förnimmer hur vi alla i rask takt ansluter oss till de själsliga företagens drömmar, då funderar jag på om jag inte borde bli en mask och fly till det förfallna bönehuset. Förutom att det finns mycket ruttet trä att knapra på får jag ro att be min personliga bön: “Gud, förbarma dig! Fräls mig åtminstone från relevant teologi!”
Ur Mattias Martinson: Postkristen teologi. Experiment och tydningsförsök (Göteborg: Glänta 2007). s.182
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar