Om konstnärlig frihet

Världskulturmuseet i Göteborg backar i bråket om fotografen Elisabeth Ohlson Wallins bilder från Jerusalem, och meddelar nu i ett pressmeddelande att man vill visa bilderna "snarast".

Igår anklagades Världskulturmuseet för att styras av feghet, idag vet vi att de styrs av mediadrev!


---
Media: GP, GT,

Men bortsett från det, fru Palme, var filmen bra?

I avdelningen silade mygg och svalda kameler platsar EFK-ordföranden Stefan Swärds senaste bloggpost ...

Swärd kommenterar nämligen det faktum att Livets Ord har bjudit in den amerikanske handelsresanden i andlighet, Benny Hinn. Det problematiska i inlägget är dock vad som inte kommenteras. Swärd väljer nämligen nämligen enbart att vara ”kritisk till när familjeliv, äktenskap och offentlig tjänst inte hänger ihop”, och syftar här sannolikt på det faktum att Benny Hinn är skiljd.

Swärd duckar dock helt från att kommentera den centrala frågan rörande Hinn, nämligen hans teologi och förkunnelse avseende synen på relationen mellan tro och materiell framgång.
Jag bryr mig inte nämnvärt om Hinns äktenskapliga status. Jag blir dock, i likhet med Torsten Åhman, "rasande när väckelsekristendomen exploateras och när gudslängtande människor manipuleras".

Problemet med Benny Hinn är inte att han inte lever som han lär, utan att han gör det, typ!

Videotips

Två videotips i sommarvärmen ...

Igår visade SVT en fantastisk dokumentär om Daniel Ellsberg, mannen som avslöjade en topphemlig pentagonutredning (The Pentagon Papers) som visade hur höga politiker under lång tid ljugit om vietnamkriget. Dokumentären heter Amerikas farligaste man och kretsar kring teman som skuld, yttrandefrihet, civilkurage och "speaking truth to power". Finns på SVT Play!

...

Den schweiziske sociologen Alain de Botton håller en roande och tänkvärd TED-föreläsning om vår samtids syn på framgång. Helt klart sevärt!

Om Skolverket och sekularismen

SR:s grävande journalistikprogram Kaliber har granskat den kristna organisationen Ny Generation. Indignationen över att det finns kristna organisationer som inte bara uppmanar kristna att vara kristna även på skoltid, utan dessutom uppmanar ungdomarna att sprida sitt budskap, vet inga gränser. Från Kalibers artikel om programmet:

"Ungdomsorganisationen Ny Generation uppmanar barn och unga att frälsa sina klasskamrater under skoltid. Deras kristna budskap sprids med hjälp av statliga bidrag. Men skolorna ska vara fria från religiös påverkan enligt läroplanen ."

"”Får jag använda dig på måndag?” Det är på måndag under skoltid som Ny Generation vill att ungdomarna ska berätta om – som de kallar det – det kristna kärleksbudskapet, för sina klasskompisar i korridorerna."

"Claes-Göran Aggebo, undervisningsråd på Skolverket, som är den myndighet som styr skolornas verksamhet. Han blir bekymrad av det han hör. – Det oroande är naturligtvis om man kommer att använda skolan som en plats för att försöka att frälsa andra elever och ha det som en plattform för en väckelseverksamhet, en missionerande verksamhet. Det är naturligtvis inte acceptabelt om det skulle bli på det sättet. Nej, skolorna ska inte användas för att frälsa andra elever, säger Claes-Göran Aggebo. För alla föräldrar måste vara trygga med den plats som de varje dag skickar sina barn till. Skolor som inte är fristående religiösa skolor, ska nämligen ha en, som det heter, icke-konfessionell verksamhet. – Det är rektorerna som måste vara uppmärksamma på den typen av inslag. Alla föräldrar ska ju kunna skicka sina barn till skolan och vara förvissade om att de inte blir påverkade av den ena eller den andra religiösa uppfattningen, säger Claes-Göran Aggebo."

Visst blir man nyfiken på Claes-Görans världsbild. En neutral värld som både kan och bör avgränsas från vissa former av tankar som stämplats som "religiösa". Aldrig har väl det postsekulära samhället känts mer avlägset ...

Som så ofta säger Hauerwas det bäst:

"Liberalism, in its many forms and versions, presupposes that society can be organized without any narrative that is commonly held to be true. As a result it tempts us to believe that freedom and rationality are independent of narrative - that is, we are free to the extent that we have no story. Liberalism is, therefore, particularly pernicious to the extent it prevents us from understanding how deeply we are captured by its account of existence."
- The Hauerwas Reader, s. 114

Charles Taylor jämnar spelplanen ...

Dagens postsekulära text:

"Before proceeding farther, I should just say that this distinction in rational credibility between religious and non-religious discourse, supposed by (a) + (b), seems to me utterly without foundation. It may turn out at the end of the day that religion is founded on an illusion, and hence that what is derived from it less credible. But until we actually reach that place, there is no a priori reason for greater suspicion being directed at it. The credibility of this distinction depends on the view that some quite “this-worldly” argument suffices to establish certain moral-political conclusions. I mean “satisfy” in the sense of (a): it should legitimately be convincing to any honest, unconfused thinker. There are propositions of this kind, ranging from “2+2=4″ all the way to some of the better-founded deliverances of modern natural science. But the key beliefs we need, for instance, to establish our basic political morality are not among them.

The two most widespread this-worldly philosophies in our contemporary world, utilitarian and Kantianism, in their different versions, all have points at which they fail to convince honest and unconfused people. If we take key statements of our contemporary political morality, such as those attributing rights to human beings as such, say the right to life, I cannot see how the fact that we are desiring/enjoying/suffering beings, or the perception that we are rational agents, should be any surer basis for this right than the fact that we are made in the image of God."

Läs hela inlägget här!

Religion, kultur och hälsa

Göteborgs universitet har sjösatt forskningsprogrammet Religion, kultur och hälsa; ett tvärvetenskapligt samarbete mellan kulturvetare, statsvetare och teologer som problematiserar kultur och hälsa i ett existentiellt sammanhang. Upplägget och anslaget ser fantastiskt intressant ut:

"Forskningsprogrammet utmärker sig i jämförelse med inom-disciplinära studier genom att inte förstå religion och livsåskådning som en separat sfär vid sidan av kultur, hälsa och politik utan i stället undersöka religion som intimt förknippat med kultur, hälsa och politik och som förmedlat genom dessa."

Intressanta frågor i urval:

Vilken betydelse har kulturyttringar och fiktiva berättelser för att påverka människors existentiella värderingar?

Vilken roll spelar statsmakten för upprätthållandet eller undermineringen av livsåskådningar och därmed för medborgarens livsval?

Ett forskningssammanhang att drömma om ...

Dagens tweet ...

... kom ifrån @PaulTripp:

"Most dangerous idols are the one that are easily Christianized, the most dangerous lies are the ones that easily theologized."

Tro det eller ej

På tal om David Bentley Hart och kritik av den nya ateismen, så finner man i senaste nummret av First Things en lång men läsvärd artikel av just David B. Hart, om just den nya ateismen.

Se även detta videoklipp för mer av Harts kommentarer på samma tema.

Det sekulära är religiöst

James K.A. Smith förklarar i ett inlägg hur han skulle gå tillväga, om han mot all förmodan, skulle skriva en bok där han gick i dialog med den nya ateismens förespråkare:

If I were to ever pen a volume in the ballpark of these debates (which I won't), I'd want to call into question the terms of the debate itself. That is, I'd want to try to put the secular fundamentalist (e.g., Dawkins, Hitchens) back on his heels by trying to show the extent of his own religion, the extent of his own deep faith commitments, his fundamental trust in a story about the world (whether that story be liberalism or naturalism or what have you). In short, the move would be to first call into question the very suggestion that there's a distinction between the religious and "the secular." The goal would be to push the secularist to the point of that Wittgensteinian bedrock at which his spade is turned and he has to confess, "This is simply what I do." Here we'd hit upon the secularist's prayer and confession: this is what I trust, this is what I believe--this is my confession, my religion.

Then the playing field is leveled: it's no longer a matter of the "rational," secular scientist pointing up the irrationalism of the "religious" believer. Rather, it's always already an inter-religious dialogue. The secular is religious.

Så jämnas en spelplan!

Hauerwas om gemenskap

Ett lysande klipp där Hauerwas bland annat förklarar varför han inte är intresserad av en personlig relation med Gud:

Friendship and Community from CPX on Vimeo.

Bentley Hart om frihet och det goda livet

David Bentley Hart är en framstående ortodox teolog, filosof och samhällsdebattör som bland annat uppmärksammats för sin bok Atheist Delusions. Den som är nyfiken på Bentley Hart bör kolla in dessa korta videointervjuer!

I ett av dessa klipp talar han belysande om två konkurrerande föreställningar om frihet och det goda livet:

Ethics and the good life from CPX on Vimeo.

"(Modern notions of freedom) defines freedom not in the classical sense as the power of a being to realize its nature by growing into greater conformity with the good as such. We don’t assume we have a nature, we don’t assume the good as such is anything other than a cultural construction. Rather freedom consists in the unrestrained spontaneous power of the self to construct for itself the ends it desires. And then to pursuit them with as little interference as possible to the greatest extent of its power. If that is true, if we are working with that model of freedom, the pretense that there is some obviously self-evident system of ethics out there that all rational people will agree on because it is good for us is absurd."

Om Gud är för oss ...

Debatten om yttrandefrihetens och religionsfrihetens gränser går vidare. Den gångna veckan med Lars Vilks och en bokbålsivrande vetlandapastor i centrum.

Efter omfattande kritik försöker sig nu bokbålspastorn, Holger Nilsson, på en pudel och förespråkar debatt i torgmötesform. Nilssons upplägg är lika enkelt som genialt:

- Den ena talarstolen ska vara avsedd för dem som vill tala för Gud och hans ord och den andra talarstolen ska vara avsedd för dem som vill tala för Gardell och hans budskap.

I ena talarstolen ställer sig alltså de som är på Guds sida och läser Bibeln som det står, och i den andra de som är emot Gud och har feltolkat bibeln. På detta vis ordnas getterna in till vänster och fåren till höger redan här och nu, fast utan tålamodsprövande och självransakande väntan på att vi en dag skall se klart. Det är ju trots allt enklare att veta än att tro ...

Bibelord för dagen:
”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.”
(1 Kor 13:12)

Musik för dagen:

Hauerwas om Hauerwas

Vem har ansvaret för naturen?

De senaste tiden har jag funderat och bloggat en del om relationen mellan natur och kultur; om naturen som ett hot mot människans frihet eller föreställda allmakt, och om att vi lever i en tid när när vi både har makt över naturen och samtidigt är mer utelämnade till den än någonsin.

Den som trodde att skogspromenader var en harmlös sysselsättning utan vare sig risk eller spänning, har nyligen fått anledning att tänka om. Bortsett från det tragiska faktum att en äldre dam faktiskt dog, så finner jag reaktionerna efter incidenten med det fallande trädet i Botaniska trädgården, om inte roande så i varje fall tankeväckande.

Vad jag uppfattar som smått komiskt är hur vi i vårt civilicerade, högteknologiska och landstingstrygga samhälle på något sätt lyckats förtränga, inte bara att naturen inte låter sig kontrolleras, utan även att vi inte kan ta ansvar för något som vi inte kan kontrollera.

Utanför ingånganrna till Botaniska finns numera skyltar som upplyser om att "vistelse i reservatet sker (...) , särskilt vid blåst, på egen risk". Det finns alltså ingen myndighet som tar på sig ansvaret för att naturen är ... natur. Ur GP:s artikel:

"När det gäller ansvarsfrågan är läget oklart. - Jag ska inte säga att vi inte har ansvar. Vi måste reda ut det här tillsammans med Länsstyrelsen och andra berörda parter, säger Mari Källersjö.

(...)

- Det finns ingen misstanke om brott. Som det ser ut nu kan jag inte se att det finns någon person som varit försumlig, säger Helliksson.

Från polisens sida görs den slutliga bedömningen av händelsen på Kriminalpolisenheten dit handlingarna kommer att skickas.

Polisens avspärrningar vid olycksplatsen har hävts men Botaniska trädgården kan inte garantera att området är ofarligt.

– Det är inte helt säkert att vistas där när det blåser, säger förvaltningschef Mari Källersjö efter dödsolyckan i vitsippsdalen.

När jag läser ovanstående tänker jag på Zizeks kommentar: We like to feel guilty because that suggests everything depends on us.

Newsflash: Naturen är oberäknerlig och farlig och följer inte kommunens lokala ordningsstadga. Naturen är inte vår mor, utan en force majeure. Eller med Chesterton, vår lillasyster:

"If you want to treat a tiger reasonably, you must go back to the garden of Eden. For the obstinate reminder continues to recur: only the supernaturalist has taken a sane view of Nature. The essence of all pantheism, evolutionism and modern cosmic religion is really in this proposition: that Nature is our mother. Unfortunately, if you regard Nature as a mother, you discover that she is a stepmother. The main point of Christianity was this: that Nature is not our mother: Nature is our sister. We can be proud of her beauty, since we have the same father; but she has no authority over us; we have to admire, but not to imitate."
- Chesterton. Orthodoxy. New York: Doubleday. s. 115

South Park om fundamentalism

I en kulturkommentar i dagens GP (ej på nätet) skriver Kristoffer Viita med anledning av att Comedy Central valt att censurera ett South Park-avsnitt som visade profeten Muhammed i en björndräkt. Viita påpekar bland annat att South Park vid tidigare tillfällen avbildat Muhammed utan någon mediestorm till följd. Men South Park driver inte enbart med traditionell religion:

"... med Go God Go (2006) ville satiren markera respekt för religionens betydelse. Avsnittet utspelar sig i en framtid där religioner är utrotade. Som en följd krigar istället olika extrema ateistgrupper om vems vetenskap som är störst och vilka ismer som är mest rationella."

Spot on! Lyssna till South Park-skaparnas kommentarer till Go God Go episoden här!

Om den övernaturliga naturen

Hos Silentium Dei hittade jag en läsvärd text av av den ortodoxe teologen Alexander Schmemann som kritiserar den märkliga uppdelningen mellan "andligt kontra materiellt, sakralt kontra profant, övernaturligt kontra naturligt":

... ingenstans i Bibeln finner vi den kategoriklyvning, som självklart strukturerar alla våra sätt att närma oss religionen. I Bibeln är maten, som människan äter, och den värld som hon måste ta del av för att leva, given henne av Gud, och given till gemenskap, kommunion, med Gud. Världen som människans föda är inte "materiellt", begränsat till kroppens funktioner, inte något skilt från och motsatt de specifikt "andliga" funktioner som förbinder människan med Gud. Allt som existerar är Guds gåva till människan, och allt detta existerar för att göra Gud känd för människan, för att göra människans liv till gemenskap, kommunion med Gud. Det är den gudomliga kärleken, som blivit till bröd, till liv för människan.

Det finns ingen sfär av tillvaron som kan avdelas såsom skild från eller oberoende av Gud. Därför blir det för mig märkligt när kristna talar om "naturliga rättigheter". Som om vi inför Gud kunde hävda rätten till något. Som om inte allt var givet av nåd ...

Med Lagerkvist: Allt är nära, allt är långt ifrån. Allt är givet människan som lån.

Zizek om vulkanens effekter

Vi lever i en tid när när vi både har makt över naturen, och samtidigt är mer utelämnade till den än någonsin, skriver Slavoj Zizek i en färsk artikel med anledning av vulkanutbrottets konsekvenser:

Our growing freedom from and control over nature - indeed our survival - rely on a series of stable natural parameters that we tend to take for granted: in temperature, for example, the composition of the air, water and energy supply, and so on. We can "do what we want" only so long as we remain marginal enough. The limits to our freedom become palpable with ecological disturbances, as our ability to transform nature destabilises the basic geological conditions of life on earth.

(...)

There is, however, something deceptively reassuring in this readiness to assume responsibility for the threats to our environment. We like to feel guilty because that suggests everything depends on us - if we pull the strings of the catastrophe, then we can save ourselves simply by changing our lives. The ongoing volcanic outburst is a reminder that our ecological troubles cannot be reduced to our hubris, to our disturbing the balanced order of earth.

Tänk om allt inte är upp till oss ...

Om naturen som det yttersta hotet mot frihet

Foto: Robert Hammarstrand

På tal om föreställningen om människans oinskränkta herravälde över naturen, så tycks den återfinnas både inom marxismen och inom kapitalismen. I alla fall enligt nedanstående exempel:

Michael Allen Gillespie beskriver i sin bok The Theological Origins of Modernity, hur vänsterhegelianerna i sin jakt på total frihet även försökte bekämpa den begränsande naturen:

"In place of the existing order they imagined a world in which everyone would be able to do whatever they wished, to ´hunt in the morning, fish in the afternon, and be a critical critic in the evening.´However, such universal freedom and prosperity could only be achieved if nature were completely mastered. To achieve this goal, they believed it would thus be necesary to be free human productivity forces by means of a revolutionary overthrow of the existing social and political order. In this way the artificial constraints on the productive power of technology would be removed, a superabundance created, and all want eliminated."
Michael Allen Gillespie, The Theological Origins of Modernity. (The University of Chicago Press: 2008). s.283

Terry Eagleton hävdar i After Theory att kapitalismen, trots sitt vurmande för materialismen, är hemligt allergisk mot det materiella, inklusive naturen:

"It is a culture shot through with fantasy, idealist to its core, powered by a disembodied will which dreams of pounding Nature to pieces. It makes an idol out of matter, but cannot stomach the resistance it offers to its grandiose schemes. It is to be sure, no crime to tattoo your biceps. The West has long believed in molding Nature to its own desires; it is just that it used to be known as the pioneer spirit and is nowdays known as postmodernism. Taming the Mississippi and piercing your navel are just earlier and later versions of the same ideology. Having moulded the landscape to our own image and landscape, we have now begun to recraft ourselves. Civil engineering has been joined by cosmetic surgery. But there can be more or less cridible reasons for piercing your navel. The credible reason is that it is fun; the discreditable reason is that it may involve the belief that your body, like your bank account, is yours to do what you like with."
Terry Eagleton, After Theory (Penguin books, 2004) s. 165

Marxismen och kapitalismen tycks alltså förenad av ett sorts gemensamt förakt för naturen och de begränsingar som den ställer människan inför. Ny tanke för mig ...

Ingen damm i Mumindalen

Den förestående Expo-utställningen i Shanghai blottlägger intressanta ideologiska konflikter. På denna världsutställning strävar ju varje land och stad med självaktning att visa upp sig inför varandra och kapitalstarka investerare. Varje nation har sin egen jingel och sin egen slogan. Som varje trogen CNN-tittare vet, så marknadsför sig Malyaisa som, "Truly Asia", medan årets svenska ledord är Innovation, Hållbarhet, och Kommunikation.

Den finska utställningen har dock hamnat i klammeri med de kinesiska myndigheterna. Berlingske Tidende rapporterar hur den kinesiska ledningen har synpunkter på den finska monterns innehåll och budskap. Finnarna planerar nämligen att erbjuda ett stycke kontroversiell finsk scenkost - Mumintrollen. I programmet står uppförandet annonserat som "Moominpappa at sea, Shanghai Grand Theatre".

Vad är det då kineserna uppfattar som så stötande? Fillifjonkan? Att mumintrollen, bortsett från muminpappans hatt, saknar kläder? Nix! Enligt uppgift skall det hela handla om att de finska små trollen i det planerade dramat väljer att underordna sig naturens krafter. Den politiska sprängkraften i detta budskap har tydligen irriterat kineserna. För de gigantiska dammprojektens land underbyggs naturligtvis av föreställningen om människans oinskränkta herravälde över naturen. Att böja sig inför, eller att underordna sig naturen, kan ju då bara uppfattas som ett tecken på svaghet; i den eviga kampen mellan natur och kultur måste den kinesiska kulturen stå som segrare. I detta sammanhang hotar alltså finsk kultur kinesiska kulturella föreställningar om naturen.

Enligt regimkritiker var orsakerna till att filmen Avatar förbjöds i Kina likalydande. Det är väl bara en tidsfråga innan även den svenska utställningen får sig en uppsträckning av kineserna. Den svenska utställningen vill ju på "ett attraktivt och trendkänsligt sätt visa kommunikation som en förutsättning för ett öppet och harmoniskt samhälle – mellan människor, myndigheter och omgivning". Kanske kan man under lagren av attraktivitet och trendkänslighet ana en sublim kritik av de kinesiska myndigheternas brist på informations- och yttrandefrihet.

Frågan för dagen blir väl dock: Om mumintrollens budskap om att vi måste böja oss under naturen upplevs som provocerande, vilken kris måste då inte Eyjafjallajökulls utbrott orsaka i Kinas kommunistiska parti?

Witty brits

G.K Chestertons Orthodoxy finns som gratis podcast på iTunes:

"It is idle to talk always of the alternative of reason and faith. Reason it itself a matter of faith. It is an act of faith to assert that our thoughts have any relation to reality at all. If you are merely a sceptic, you must sooner or later ask yourself the question, ´Why should anything go right, even observation and deduction? Why should not bad logic be as misleading as bad logic? They are both movements in the brain of a bewildered ape?´" - Chesterton. Orthodoxy. New York: Doubleday. s 29

En annan witty brit är N.T Wright ... missa inte föreläsningarna från den färska Wheaton-konferensen: Jesus, Paul and the People of God: A Theological Dialogue with N.T. Wright.

Alla hollywoodtrailers moder

En lysande lektion i performativt tal ...

Tipstack till Olov!

Talande tystnad

Den som är intresserad av teologi och filosofi i allmänhet, och Slavoj Zizek, Ingemar Bergman och René Girard i synnerhet, bör kolla in bloggen Silentium Dei.

Där fann jag detta klipp som "ger viss förståelse för varför SVT valde någon som Ernst Kirchsteiger och inte Slavoj Zizek till att leda Sommartorpet":

Flygindustrin i aska

"Visst - man kan hävda att ekonomin påverkas negativt av detta. Men den Tardeanska motfrågan är: Hur många affärsplaner kläcks inte nu, bland folk som ryckts ur sina kalendrar? Hur många barn blir till? Hur många nya låtar? Vi skall alltid komma ihåg att det är uppfinningen, skillnaden, inte repetitionen (arbetet eller kapitalet) som är den sanna källan till välfärd."

Karl Palmås skriver med anledning av den överraskande askan.

Om förnuftets brister

Stanley Fish skriver om Habermas, religion och upplysningstro i N.Y Times:

What secular reason is missing is self-awareness. It is “unenlightened about itself” in the sense that it has within itself no mechanism for questioning the products and conclusions of its formal, procedural entailments and experiments.
(...)
The counterpart of science in the political world is the modern Liberal state, which, Habermas reminds us, maintains “a neutrality . . . towards world views,” that is, toward comprehensive visions (like religious visions) of what life means, where it is going and what we should be doing to help it get there. The problem is that a political structure that welcomes all worldviews into the marketplace of ideas, but holds itself aloof from any and all of them, will have no basis for judging the outcomes its procedures yield.
(...)
The Liberal state, resting on a base of procedural rationality, delivers no such goals or reasons and thus suffers, Habermas says, from a “motivational weakness”; it cannot inspire its citizens to virtuous (as opposed to self-interested) acts because it has lost “its grip on the images, preserved by religion, of the moral whole” and is unable to formulate “collectively binding ideals.”

Merton om lidande

"Indeed, the truth that many people never understand, until it is too late, is that the more you try to avoid suffering, the more you suffer, because smaller and more insignificant things begin to torture you, in proportion to your fear of being hurt. The one who does most to avoid suffering is, in the end, the one who suffers most: and his suffering comes to him from things so little and so trivial that one can say that it is no longer objective at all. It is his own existence, his own being, that is at once the subject and the source of his pain, and his very existence and consciousness is his greatest torture."

~ Thomas Merton, The Seven Storey Mountain, p. 91

Kanske är det i ljuset av ovanstående man skall se på västvärldens så kallade I-landsproblem ...

Om modernitetens religiösa anor II

Under rubriken "Är det moderna sekulärt - eller religiöst", skriver Ola Sigurdson:

" ... ”religion” respektive ”sekularism” är helt enkelt inte särskilt användbara kategorier för att diskutera vilken politik som bör föras, vare sig här hemma eller där borta. Snarare fungerar de mystifierande, eftersom de felaktigt utgår från att det finns några väsensegenskaper som definierar ”det religiösa” eller ”det sekulära”. Om målet är en någorlunda fredlig samexistens i ett pluralistiskt samhälle måste vi befria oss från dessa förlegade kategorier – eller åtminstone använda dem på ett betydligt mer differentierat och nyanserat sätt – för att överhuvudtaget förstå i vilket kulturellt och socialt tillstånd vi befinner oss."

Let the deconstruction begin!

Ovetenskapliga talibaner

Nyligen skrev Göran Hägglund en debattartikel på temat brott och straff i SvD, där han beklagar att brott och straff i hög grad varit frikopplad från de djupare moralfrågorna:

För den som har tagit sitt straff har sonat sitt brott och har med det återupprättats som moralisk person. Man har fått en chans att i andras ögon återinträda i samhället som en ansvarstagande person. Det är alltså en annan diskussion än frågan om straffets längd. Det handlar om straffet som sådant, dess vikt för ett civiliserat och i verklig mening moraliskt samhälle.

På detta replikerar idag Aftonbladets ledarsida på ett mer än lovligt korkat sätt, och skriver:

"att låta lag och rätt vägledas av moral- och trosuppfattning andas närmast sharialag."

Vad menar då Aftonbladet skulle vara alternativet? Vad skall lag och rätt låta sig vägledas av? Den värdeneutrala Vetenskapen, kanske? Som om problemet med talibanerna vore att de är ovetenskapliga ...

Ideology at its purest

“Certain features, attitudes and norms of life are no longer perceived as ideologically marked. They appear to be neutral, non-ideological, natural, commonsensical. […] We designate as ideology that which stands out from this background […] The Hegelian point here would be that it is precisely the neutralisation of some features into a spontaneously accepted background that marks out ideology at its purest and at its most effective”

- Slavoj Zizek, Violence, s.31

Glad Påsk!

Nyligen hittade jag dessa tavlor på second hand. Jag är dock lite osäker på vem som avbildats. De fyra evangelisterna plus Johannes Döparen? Men vem är vem? Vem är mannen med den läskiga sågen, och vem är han med den gigantiska vinkelhaken? Är det någon som vet?

Om modernitetens religiösa anor

"For churches in Europe, by way of conclusion, post-secularity means reclaiming its own embodiment, but at the same time, the vertiginous experience of meeting an echo of its own message, disseminated, improved on but also distorted by a liberal politics that has long since survived, if only barely, on the illusion of having made a clean break from the religion of its ancestors. A post-secular society would be post-secular even in the absence of churches or any other religious embodiments, inasmuch as post-secular here would mean the recognition of the religious ancestry of modernity."

Den som är intresserad post-sekulär politisk teologi bör kolla in senaste nummret av Modern Theology där Ola Sigurdson skriver under rubriken: "Beyond Secularism? Towards a Post-Secular Political Theology".

Förklädd Gud

Tack vare Indrag fick jag mig idag både en fin text, musik och filmklipp till livs ...

Jayne Svenungsson skriver klokt om Gud och Nietzsche, om balansen mellan begreppsliga avgudar och filosofiska abstraktioner:

"Så snart vi gör anspråk på att ha fångat Gud i en tjusig teologisk konstruktion, då kan vi vara säkra på att vi inte längre har med Gud att göra. Istället har vi gjort oss en begreppslig avgud – en idol. Eller med Nietzsches ord: vi har dödat Gud. Den kritiska fråga man kan ställa till denna nygamla gudsförståelse – mystikens Gud i postmodern klädnad – är om Gud inte tenderar att bli väl avlägsen. En Gud bortom alla mänskliga ord och bilder, är det egentligen något annat än en filosofisk abstraktion?"

Jag blev även tipsad om att fantastiska Patty Griffin har en ny platta på gång:



Enjoy!

För den som vill ha tyngre grejer att lyssna till en dimmig marskväll som denna rekommenderas Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson alternativt Jazz på ryska med Jan Johansson.

Colbert on Social Justice

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Glenn Beck Attacks Social Justice - James Martin
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor Health Care Reform

Mer om Red Toryism

För den som är intresserad av Red Toryism och de politiska implikationerna av Radical Orthodoxy, kommer här några tips på läsvärda artiklar:

Radical Orthodoxy´s new home - The Immanent frame

Orthodox paradox: an interview with John Milbank - The Immanent frame

The Broken Society - N.Y Times

Om den heliga yttrandefriheten

Dan Jönsson skriver bra i DN om principen som är helig ibland:

"Vad jag vill säga – till att börja med – är att något sådant som en absolut, oinskränkt yttrandefrihet naturligtvis inte existerar. Yttrandefrihet är alltid villkorad, alltid under press eller förhandling. Men att konstatera detta självklara i dag är ingen självklarhet. Ställer man frågor som de här, drar paralleller, försöker vidga perspektiven för att se ett större sammanhang riskerar man att bli anklagad för att ”relativisera” yttrandefriheten, vilket är detsamma som att spela under täcket med al-Qaida. Är det något i den här debatten som verkligen får mig att känna stanken i korridoren är det den sortens reflexer. Det luktar gammalt otäckt tankeförbud, och visar mest hur illusionen om den oinskränkta yttrandefriheten för ett vilset västerland blivit en fix idé, dess okränkbara beläte."

Brave New Biocracy

"What I fear is that the abstract, secular notion of "a life" will be sacralized, thereby making it possible that this spectral entity will progressively replace the notion of a "person" in which the humanism of Western individualism is anchored. "A life" is amenable to management, to improvement and to evaluation in a way which is unthinkable when we speak of "a person." The transmogrification of a person into "a life" is a lethal operation, as dangerous as reaching out for the tree of life in the time of Adam and Eve."

- Ivan Illich, Brave New Biocracy

Veckans dummaste?

Samfundskyrkan - det är det namnförslag som presenterades när Metodistkyrkans, Baptistsamfundets och Missionskyrkans tre kyrkors styrelser möttes till gemensamma överläggningar inför sammanslagningen. Samfundskyrkan!?!

Som Magnus Hagevi skrev: "Varför inte bara kalla organisationen för samfundet samfundet? Eller kyrkan kyrkan? Rädslan att faktiskt se ut att vilja något — eller som det också formuleras: att stöta bort någon — är närmast patetisk".

Mellan stat och marknad ...

Ännu ett intressant seminarium om Red Toryism:

"Is there an alternative to the monopolization of society and the private sphere by the state and the market? Phillip Blond will outline his vision of an Associative State: strengthening local communities and economies, ending dispossession, redistributing the tax burden and restoring the nuclear family."

Diskussionspanelen är inte heller helt ointressant ... man får väl hoppas på mp3.

Om religionens återkomst i den sekulära staden

Tänk att få åka till Berlin på teologikonferens med temat Religion and Modernity in the Secular City:

"Writing from Vichy, France in early 1940, Walter Benjamin articulated what many theologians secretly feared in his Über den Begriff der Geschichte by portraying theology as the hunchback that must keep out of sight. However, Slavoj Žižek has recently suggested that it is time to reverse Benjamin’s first thesis on the philosophy of history: “The puppet called ‘theology’ is to win all the time”. This startling reversal reveals that the extent to which Enlightenment secularization imagined it could map the rational world onto a manipulable grid, manifested in the global spread of political, economic and social structures that have attempted to inscribe the sacred within a strictly private sphere, is increasingly being called into question by the continuing public presence of political theologies. However, the question of what this new visibility of religion might mean in the context of the supposedly secular city remains less than clear."

... och Graham Ward kommer!

Blandad påse ...

- Slavoj Zizek analyserar Avatar: "The film teaches us that the only choice the aborigines have is to be saved by the human beings or to be destroyed by them. In other words, they can choose either to be the victim of imperialist reality, or to play their allotted role in the white man's fantasy."

- Studenter vid Lunds universitet förbjuds blogga om ”kontroversiella ämnen som religion och politik”. Läs och se!

- För den som är sugen på samtidsfilosofi i filmformat är Examined Life ett tips. Storheter som Michael Hardt, Judith Butler, Cornel West, och Slavoj Zizek promenerar omkring i New York samtidigt som de ger smakprov på sina tankar (kan streamas härifrån).

Kanske inte så teologiskt ...

... men otroligt kreativt och underhållande!

Blandad påse

- För den som funderat på hur Hauerwas syn på teologi förhåller sig till Milbanks eller till Zizeks dito, finns här en intressant kategorisering av de olika sätt som idag står till buds för att tala och tänka teologiskt.

- På tal om Zizek så fick jag i helgen tips om att Marcus Pound skrivit en introduktion till honom i form av en teologisk kritik, Zizek: A (Very) Critical Introduction. Pound tar sig an uppgiften att "critically recover some of the theology underpinning Zizeks work". Detta låter onekligen spännande! Den nyfikne kan tjuvläsa lite här, och här:

"The trouble with this [Zizeks] "political theology" is that it clings to the underlying assumption that there exists a realm of pure nature, i.e., a realm that is void of any supernatural; so any subsequent appeal to Christianity is done so only by refusing already the fundamental Christian claim that man is ordered towards the supernatural, that man has a natural desire for the supernatural. Leaving the supernatural behind does not do away with the need for theology; on the contrary, as Zizek´s work highlights, it leads inevitably to a theology, only one of utter abandonement, a bastard theology without a Father." (xiv)

- Det tycks som att James Dunn skulle instämma i ovanstående citat: "Theology begins with an unwillingness to believe that the reality of human beings and human society can be fully explained solely in material terms."

- Till sist ger Rowan Williams ger i en podcast sin syn på olika sätt att vara kyrka.

Cavanaugh om religion

I sin bok The Myth of Religous Violence, argumenterar William Cavanaugh bland annat för följande:

"The first conclusion is that there is no transhistorical or transcultural concept of religion. Religion has a history, and what counts as religion and what does not in any given context depends on different configurations of power and authority. The second conclusion is that the attempt to say that there is a transhistorical and transcultural concept of religion that is separable from secular phenomena is itself part of a particular configuration of power, that of the modern, liberal nation-state as it developed in the West. In this context, religion is constructed as transhistorical, transcultural, essentially interior, and essentially distict from public, secular rationality. To construe Christianity as a religion, therefor, helps to separate loyalty to God from one´s public loyalty to the nation-state. The idea that religion has a tencdency to cause violence - and is therefore to be removed from public power - is one type of this essentialist construction of religion." s.59

Tänk vad annorlunda debatten om religion i den liberala demokratin skulle låta om dessa insikter fick sjunka in bland politiker, journalister och tyckare.

Gläd dig du syndare!

Så vitt jag förstår är det inte många inom svensk akademisk teologi som tar sig an klassiska teologiska begrepp som synd, frälsning och nåd. Jag ser detta som en problematisk brist. Dock finns det i näst senaste nummret av den teologiska tidskriften Modern Theology en artikel med rubriken What Sin is: A Differential Analysis. Denna artikel går igenom tre olika synsätt på synd och fokuserar på ansvarsaspekten. Kan vi kalla något för synd som vi inte är personligt ansvariga för?

Jag föreställer mig att i en tid där allt fler upplever sig som viljelösa offer (men ändå deltagande konsumenter) i den globala kapitalistiska ordningen med dess konsekvenser i termer av miljöförstöring och utsugning av den tredje världen, att detta naturligtvis är ett intressant perspektiv. Stanley Hauerwas säger i en intervju appropå syndabegreppet:

“We’re all captured by it in various ways. But we’re captive to a power. That’s the way I want us to think about sin: not as something so much that I do as something that I’m captured by and that I don’t even recognize as captivity.”
(Books&Culture, Nov/Dec 1998)

Detta syndaperspektiv (till skillnad från det pietistiska) tror jag uppfattas som både aktuellt och relevant i vår kultur. Detta i synnerhet i ljuset av den senaste tidens debatt om jagets existens som startade med temanummret om Individens upplösning i Arena.

Per Wirtén skriver i introduktionen:

"Föreställningen att människor är självständiga och autonoma individer har alltid kritiserats. Både socialister och konservativa har istället menat att människor i första hand är sociala varelser. Men på senare år har diskussionen tagit en ny vändning. Kartläggningen av människans DNA, ny kunskap om hur hjärnan fungerar, genforskning och reproduktionsteknik har lett till ett helt annat slags ifrågasättande av idén om människan som individ."

Om posthumanismen vänder sig mot begränsande definitioner av vad det är att vara människa - vilka alternativa berättelser presentera man? Neurokemin? Om vi delar upp till sjuttio procent gener med en limpa bröd, om vi bara är elektrokemiska signaler, om inte jaget finns - har vi då något ansvar för våra handlingar? Kan vi ens synda? Förnekelen av jaget får, som Anders Piltz skrev, en del tråkiga konsekvenser. Måste jag betala mina banklån? Hålla mina löften?

Det tycks alltså som att vi gått varvet runt. Om den normalsekulariserade svensken fram tills helt nyligen tolkat Bibelns ord om att vi alla är syndare som något nedvärderande, så finns nu utymme för omtolkning. Kanske kan den kristna traditionens tal om människan som syndare nu komma att uppfattas som en hedersbetygelse? Att vara människa är att vara fri och ansvarig - varken en hund eller en limpa bröd kan synda!

Det etiska är politiskt!

Ethics. Ah yes, a county just outside London, the old joke goes. Tydligen är det dock allt fler som saknar en seriös samhällsdebatt om på vilka värden vårt samhälle skall vila. En samling brittiska intellektuella har nämligen gått samman för att stimulera en debatt om etik, politik och det gemensamma goda. Initiativtagarna till det mycket intressanta projektet Citizen Ethics in a Time of Crisis, skriver:

"... our idea is that in public life today we've almost forgotten how to talk about ethics. The financial and political scandals, and the looming issue of climate change, are all, in part, crises of ethics; no-one has done anything illegal, or at least hardly anyone. Our project is designed to address this hiatus, and that's why it's called called Citizen Ethics in a Time of Crisis."

Bland skribenterna i märks bland andra Rowan Williams, John Milbank och Michael Sandel:

"... today most of our political arguments revolve around welfare and freedom - increasing economic output and respecting people’s rights. For many, talk of virtue in politics brings to mind religious conservatives telling people how to live. But this is not the only way that conceptions of virtue and the common good inform politics. The challenge is to imagine a politics that takes moral and spiritual questions seriously, and brings them to bear on broad economic and civic concerns."
- Michael Sandel, We Need A Public Life With A Purpose

"Politics left to managers and economics left to brokers add up to a recipe for social and environmental chaos. We are all a bit shy, understandably so, of making too much of moral commitment in public discourse; we are wary of high-sounding hypocrisy and conscious of the unavoidable plurality of convictions that will exist in a modern society. Yet the truth is that the economic and social order isn’t a self-contained affair, separate from actual human decisions about what is good and desirable." - Rowan Williams, How To Live As If We Were Human

"Politics on both the left and right were once driven by competing accounts of human flourishing. Our challenge is to remake our own visions for today, and to debate them." (...) "The deeper, richer, noisier notions of ethics that once characterised politics have fallen way” - Adam Lent, Afterword

Jag längtar efter ett brett samtal som bland annat tydliggör vilken antropologi, som ligger till grund för samtidens olika ideologiska strömningar. I Sverige är de enda som mig veterligen sökt få upp dessa frågor på dagordningen Kristdemokraterna som redovisat för sin värdegrund och människosyn.

Föreställ er att nästa partiledardebatt inleds med att partiledarna i tur och ordning ombeds besvara frågan: Vad är det att vara människa?
Med den frågeställningen borde all politik börja!

Blandad påse ...

- Rowan Williams ger en intressant kort-historik över fastan i kristen tradition

- ... och skriver en intressant artikel i The Guardian om individualismens avgrund.

- För den som trodde att radikalitet endast hör ungdomen till finns här en fin intervju med Dorthy Day.

- Bengt Rasmusson gör en OS-reflektion helt i min smak på Cruciform Phronsis.

Om Skolverkets historiesyn

Gert Gelotte kritiserar Skolverkets förslag till ny läroplan i läsvärd ledare:

"Betydligt vidare och djupare kunskaper om kristendomen än om exempelvis hinduismen är avgörande för förståelsen av Sveriges och västerlandets religiösa,
kulturella och etiska geografi. Det innebär inte att skolan skall ta ställning för eller emot kristendomen – eller någon annan religion. Det är stor skillnad på att bejaka en identitet och att propagera för en tro.
Denna skillnad missar vänsterledaren Lars Ohly, som kan vara skolminister till hösten om det vill sig illa, Ohly tycker att Skolverkets förslag är bra, bland annat med hänvisning till kristendomens ”grumliga värderingar”. Ack ja, var uppträder inte talibaner och var gror inte fanatism?"

Medeltiden som renässansens Andre

I mars kommer utställningen :And There Was Light till Göteborg. Över 30 orginalverk av renässansmästare som Leonardo da Vinci, Michelangelo och Rafael kommer att visas. Det kommer säkert bli en fantastisk upplevelse!

Jag hängde dock upp mig på den ideologiska historieskrivningen i den snygga broschyren ...



"... livsvilja, glädje och ljus tog över efter medeltidens mörker och religiositet". Känns historien bekant? Den moderna tiden som med sin vetenskap stod för frihet och framsteg, avlöste medeltiden som med sin religion stod för fanatism och förtryck. Medeltiden som modernitetens Andre, typ.

Men förställningen om att perioden mellan rommarikets fall och renässansen kännetecknades av kulturellt och akademiskt mörker framstår alltmer som en ideologisk produkt av upplysningens historieskrivning. En som tagit sig an att avslöja denna myt är David Bentley Hart, i sin bok Atheist Delusions.

“My chief ambition in writing [this book] is to call attention to the peculiar and radical nature of the new faith in [the cultural] setting [of late antiquity]: how enormous a transformation of thought, sensibility, culture, morality, and spiritual imagination Christianity constituted in the age of pagan Rome; the liberation it offered from fatalism, cosmic despair, and the terror of occult agencies; the immense dignity it conferred upon the human person; its subversion of the cruelest aspects of pagan society; its (alas, only partial) demystification of political power; its ability to create moral community where none had existed before; its elevation of active charity above all other virtues” (pp. x-xi)."

Hart är inte ensam om att kritisera myten om den "mörka medeltiden" eller "the dark ages" som denna föreställda period brukar kallas på engelska. Från teologiskt håll har till exempel både Charles Taylor och Talal Asad på olika sätt bidragit till att sticka hål på den förenklade framgångsmyten. Visst var renässansen rik på konst och litteratur och vetenskapliga framsteg, men att ställa den ljusa renässansens i ett motsatsförhållande till den mörka medeltiden känns inte bara onyanserat, utan som ett uttryck för sekularistisk ideologi.

"If anything is agreed upon, it is that a straightforward narrative of progress from the religious to the secular is no longer acceptable." - Talal Asad, Formations of the Secular. s.1

...

För intressant läsning på samma tema, se Signum-artikeln Var jorden platt före Columbus?

Handfasta råd ...

- I morgon inleds fastan med Askonsdagen. Är du osäker på hur du skall uppmärksamma fastetiden har Mars Hill handfasta tips i form av en praktisk fastekalender.

- Den ansedda vetenskapstidskriften Nature publicerar en artikel som ger handgripliga råd till hur du kan bli en andligare människa:

"Removing part of the brain can induce inner peace, according to researchers from Italy. Their study provides the strongest evidence to date that spiritual thinking arises in, or is limited by, specific brain areas. "

- N.Y Times rapporterar om hur somliga församlingar använder extremt handgripliga metoder för att locka unga män till kyrkan.

- Slutligen, en konkret analys om vad det är som hindrar kyrktillväxten i England.

Charles Taylor reder ut begreppen ...

"The state can be neither Christian nor Muslim nor Jewish; but by the same token it should also be neither Marxist, nor Kantian, nor Utilitarian. Of course, the democratic state will end up voting laws which (in the best case) reflect the actual convictions of its citizens, which will be either Christian, or Muslim, etc, through the whole gamut of views held in a modern society. But the decisions can’t be framed in a way which gives special recognition to one of these views. This is not easy to do; the lines are hard to draw; and they must always be drawn anew. But such is the nature of the enterprise which is the modern secular state. And what better alternative is there for diverse democracies?"
(...)
Before proceeding farther, I should just say that this distinction in rational credibility between religious and non-religious discourse, supposed by (a) + (b), seems to me utterly without foundation.
(...)
If we take key statements of our contemporary political morality, such as those attributing rights to human beings as such, say the right to life, I cannot see how the fact that we are desiring/enjoying/suffering beings, or the perception that we are rational agents, should be any surer basis for this right than the fact that we are made in the image of God. Of course, our being capable of suffering is one of those basic unchallengeable propositions, in the sense of (a), as our being creatures of God is not, but what is less sure is what follows normatively from the first claim."

Charles Taylor - Secularism and Critique

One, but not the same

"The price the West now demands of weaker, poorer cultures which wish simply to survive is that they erase their differences. To flourish , you need by and large to stop being who you are."
(...)
Spurious kinds of universality insists that we are all the same. But from whose standpoint? (...) Genuine kinds of universality, however, understand that difference belongs to our common nature. It is not the opposite of it. (...) To encounter another human body is thus to encounter, indissocialbly, both sameness and difference."

Terry Eagleton, After Theory (Penguin books, 2004) s.160 f

Piltz om post-humanism

Missa inte Anders Piltz krönika "Ingen han, ingen hon, inget jag, ingen roll"

"Enligt genusforskaren Cecilia Åsberg delar vi upp till sjuttio procent gener med en limpa bröd. Att dra en gräns mellan mig och limpan vore religiöst motiverad retorik."
(...)

"Förnekar man jaget, då gör man det av andra skäl än vetenskapliga. Förnekelsen får också en del tråkiga konsekvenser. Måste jag betala mina banklån? Hålla mina löften? Om jaget är en illusion, kan jaget då lida? Vad ska man svara dem som faktiskt lider? Att de är offer för en inbillning, eller att de har glömt att ta sina piller? Och mitt favorittest för alla filosofiska maximer: kan man skriva JAGET ÄR EN ILLUSION över ingången till Auschwitz?"

Om liberal fundamentalism

Idag skriver Jasenko Selimovic (FP) på GP:s debattsida under rubriken Mångkulturalism är en farlig ideologi. Selimovic tar sin utgångspunkt i diskussionen om en muslimsk man som av religiösa skäl inte ville ta en kvinnlig chef i hand när han sökte praktikplats. För detta straffades han av arbetsförmedlingen i form av indragen aktivitetsersättning då mannen inte fick den sökta platsen. Stockholms tingsrätt ger nu DO rätt i sin kritik av arbetsförmedlingen.


Detta bekymrar Selimovic som sörjer utdöendet av den "universalistiska upplysningstanken" om att vi alla är lika, och beklagar att "demonteringen av ett universellt värdesystem innebar en värderelativisering där alla system och alla värderingar är lika bra". För, menar Selimovic:

"Om mänskliga rättigheter är partikulära, har vi ingen rätt att agera när de kränks i andra länder. Likaså kan vi inget säga även i Sverige när kvinnor kläs i burka eller när man förnedrar en kvinna genom att vägra skaka hand med henne."

Man får förmoda att Selimovic menar att en japansk bugning, eller en thailändsk hälsning med handflatorna mot varandra, hade varit lika förnedrande mot den stackars kvinnan. Det blir ju för övrigt ganska komiskt när någon tar till de mänskliga rättigheterna som argument för att hävda att det finns en viss hälsningsritual som bör gälla universellt. Selimovic tycks alltså vara ännu en liberal som är blind för att hans eget perspektiv faktiskt bara är ett bland många, och som är indignerad över att hans sedvänjor inte efterlevs av alla. Det finns alltså fortfarande en idé om att den västerländska kulturen är neutral och objektiv, och bör vara allomfattande.

Selimovic säger sig dock vara en vän av det mångkulturella samhället ... så länge alla tycker och beter sig som Selimovic själv, vill säga. De andra är välkomna så länge de avsäger sig sin kultur och sin religion, det vill säga, så länge de andra inte är så .... den annorlunda.

Men, som Joel Halldorf replikerade på en liknande artikel nyligen i SvD, att sätta upp person och kultur som motsatser är bara möjligt i den västerländska kultur som Dilsa Demirbag-Sten och Jasenko Selimovic tillhör. I majoriteten av världens samhällen anses det givet att en person inte kan skiljas från sitt sociala sammanhang. Det är dock intressant att spekulera i vad Selimovic hävdar att dessa universella mänskliga rättigheter grundar sig på, för han menar väl något mer än en undertecknad papperslapp. Selimovic skulle nog knappast hävda att dessa universella rättigheter hade något med Gud att göra. Misstänker snarare att de antas vila på (det numera "demonterade") Förnuftet.

Jag hade inte hängt upp mig på artikeln om den hävdat den partikulära västerländska liberala kulturens överlägsenhet gentemot någon annan kultur. Det är förmätenheten i att hävda den egna positionens objektivitet och universalitet jag stör mig på. Som om det inte skulle kunna gå att kritisera andra kulturer utifrån sin egen kontingenta kultur. Med Terry Eagletons ord:

"If cultures are contingent they can always be changed; but they cannot be changed as a whole, and the reasons we have for changing them are also contingent". (After Theory, s.63)

Men, undrar någon, gör inte den kristna traditionen minst lika förmätna universella anspråk? Står inte de kristna på samma sida som Selimovic i det att de alla hävdar de mänskliga rättigheternas universalitet samt beklagar normernas relativisering?

Nej, menar jag. Den väsentliga skillnaden ligger i att evangeliets anspråk på universalitet görs (oftast - det finns fundamentaliser både bland kristna och liberaler) utifrån den kristna traditionens ändliga eller partikulära horisont. Kristna kallar detta för att tro. För att ta det ett steg till skulle man med Hauerwas kunna säga att:

"We Christians do not believe that we have inalienable rights. That is the false presumption of Enlightenment individualism, and it opposes everything that Christians believe about what it means to be a creature."

Det finns egentligen inga tjusiga rättighetsdeklarationer att hävda och ta spjärn emot inför livets orättvisor och grymheter. Det finns bara partikulara samhällen, kulturer och samtal, och neutraliteten är en myt! Vi är visserligen alla älskade och värdefulla, men vi är det av nåd! För säkerhets skull skyndar jag mig att tillägga att denna utsaga görs utifrån den partikulära tradition som jag är en del av - den kristna.

Det tredje könet

Läser i Kyrkans Tidning att den som söker jobb på studieförbundet Sensus uppmanas ange ett av tre genus: han, hon eller hen.

Men oavsett två, tre eller fyra alternativ att välja på, så förhåller man ju sig ändå till kön som kategori och identitetsmarkör. Det tredje alternativet, hen, kommer sannolikt inom kort att av någon uppfattas som en "slask-kategori", och röster höjas för att även detta genus-alternativ är begränsande och därmed också förtryckande. Man frågar sig om det inte vore smartare av Sensus att sluta fråga om könstillhörighet över huvud taget?

Dilsa får svar på tal

"För att säkerställa en verklig mångfald, och ge människor möjlighet att utvecklas och blomstra i enlighet med andra kulturella ideal än den västerländska sekulariserade kapitalismens, måste vi vara beredda att vidga dessa kulturers utrymme samt stärka det civila samhället."

Årets bästa replik levererar Joel Halldorf i dagens SvD. Året är visserligen ungt, men Dilsa Demirbag-Stens artikel från Brännpunkt 3/2 får ett skarpt och klokt svar helt i min smak.
Way to go, Joel!

Kan man häda det sekulära?

Idag damp "Is Critique Secular? Blasphemy, Injury, and Free Speech" av Talal Asad, Wendy Brown, Judith Butler, and Saba Mahmood, ner i brevlådan. Det ser ut att bli intressant läsning.
Talal Asad inleder med att reflektera över blasfemi och yttrandefrihet i ljuset av Muhammedkarikatyrerna:

"Are there any resemblances between the idea of blasphemy and the prohibitions established by secular law? Do prohibitions and protections relating to speech tell us something about the idea of "the human" defined by them? And how does the idea of the human serve to distinguish between "the religious" and "the secular"?

Vad finns det för likheter och skillnader mellan olika religiösa traditioners förståelser av blasfemi och begränsningarna av yttrandefriheten i liberala sekulära demokratier? Hur ser det heliga subjekt ut som begränsningarna i yttrandefriheten är tänkta att skydda? Vilken antropologi ligger till grund för "den okränkbara individen" inom liberalismerna?

Blandad påse ...

- @Habermas twitter-dementi blir en story. Först förnekar Zizek @zizekspeaks, och nu detta. Undrar om man vågar lita på @bourdieu

- Uppfriskande kritik av Radical Orthodoxy, eller i varje fall Milbank.

- Walter Brueggemanns senaste bok, An Unsettling God, recenseras här.

Stanley om Stanley

"Charles Taylor has characterized “our age” as one of “exclusive humanism.” God is a “hypothesis” most people no longer need — and “most people” includes those who say they believe in God. Indeed, when most people think it “important” that they believe in God, you have an indication that the God they believe in cannot be the God who raised Jesus from the dead or Israel from Egypt."

Inledning till Stanley Hauerwas nyutkomna memoarer finns att ladda ner här!

Evangelium enligt Eddie Meduza

Nu förtiden låter Marcus Birro så här:

"Jag avskydde familjen eftersom jag kom från ett splittrat hem. Jag spottade efter förälskade par på gatan eftersom ingen tjej ville hålla ett fyllo under armarna längre än max några veckor. Jag föraktade vanligheten eftersom jag instinktivt och innerligt längtade efter den. Jag drömde om det vanliga livet. Jag drömde om allt det jag föraktade. Jag drömde om det jag har nu. Jag drömde om att få hålla ett levande barn i mina händer, drömde om familjen som en urkraft, en sorts anti-egoism."

Förr lät han så här:



via Cold Lazarus


Tiden prövar allt!